Sida 398
7. Elektrisk belysning
398 ELEKTRISK BELYSNING.
förminskas intill en viss gräns i samma mån gasen förtunnas, men stiger åter, när förtunningen öfverskrider denna gräns. Detta beror då på att r växer, men r± aftager, när gasen allt mer förtunnas, och det totala motståndet kan därför hafva ett minimum, motsvarande en viss grad af gasens förtunning. Denna uppfattning är dock ingalunda allmänt godkänd, och frågan är ännu icke fullständigt utredd.
Det synes af det nu anförda, att elektricitetens rörelse mellan de kolspetsar eller andra elektroder, mellan hvilka en ljusbåge alstras, i högst väsentlig grad beror af ledningen genom själfva den glödande gasmassan. Strömmens gång genom ljusbågen måste sålunda bero icke blott därpå, att glödande, från elektroderna lösryckta partiklar bilda liksom en brygga mellan dessa, utan förnämligast därpå, att den emellan varande gasmassan, hvilken utgöres icke blott af luft, men äfven af andra gaser, härrörande af elektroderna, erbjuder en väg för elektricitetens öfvergång. Huru stort motstånd, som den ena eller den andra af dessa ledare utöfva, är svårt att utröna. Man kan endast i dess helhet bestämma detsamma, och vi skola nu redogöra för de i detta ändamål gjorda undersökningar.
217. Motståndet och den elektromotoriska kraften i ljusbågen. - Af det sätt, på hvilket ljusbågen uppkommer, kan man genast finna, att den måste utöfva ett icke obetydligt motstånd vid elektricitetens öfvergång mellan elektroderna. De första noggranna försök häröfver äro gjorda af JEdlund*), och de härvid funna resultaten äro bekräftade af andra forskare. Vid försöken användes en Foucaults lampa, hvars kolspetsar för hand anbragtes på olika afstånd. Strömmen från en Bunsens stapel med ända till 79 element fördes genom spetsarne, och den alstrade ljusbågens längd bestämdes genom att uppmäta dess på en skala projicierade 28 gånger förstorade bild. I strömkretsen var en reostat införd, bestående af en med kopparvitriollösning fyld parallelipipedisk kista af 148 mm. bredd och höjd, i hvilken två kopparbleck med samma bredd kunde föras på olika afstånd sinsemellan. Till en början bragtes pol-spetsarne i beröring och motståndet bestämdes, hvarefter en ljusbåge med en längd, vexlande mellan 0,4 och 2,4 mm. fram-bragtes och undersöktes. På så sätt anstäldes flera försöksserier, förnämligast med kol, men äfven med kopparelektroder och vid olika strömstyrka, som dock bibehölls konstant under hvarje särskild försöksserie. Edlund kom genom dessa undersökningar till en vigtig slutsats, nämligen att det hinder ljus-
*) Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1867 och 1868.
Källa: Project Runeberg ·