Sida 397
7. Elektrisk belysning
DEN ELEKTRISKA STRÖMMENS GÅNG GENOM GASER. 397
trådarne. Hittorf har äfven funnit, att motståndet väsentligt beror af det ämne, hvaraf den negativa elektroden består, så att det blifver mindre, om man använder aluminium än t. ex. silfver och platina. Han fördes för öfrigt genom sina iakttagelser till den slutsats, att det vid den negativa elektroden gifves en särskild orsak, som hindrar strömmens öfvergång, en elektromotorisk kraft, analog med den, som i den elektriska ljusbågen uppträder och hvarom vi i § 217 skola tala.
Enligt J. J. Thomson är den elektriska urladdningen genom en gas åtföljd af molekylernas sönderdelning i lika starkt, men motsatt laddade atomer. Genom temperaturhöjningen underlättas denna sönderdelning, hvilket förklarar temperaturens nyssnämnda inflytande.
Såsom S. Arrhenius har visat, kan luften under belysning med ultraviolett ljus elektrolytiskt leda elektriciteten under ett tryck mellan l och 20 mm. qvicksilfverpelare.
En anmärkningsvärd omständighet, beträffande elektricitetens gång genom förtunnade gaser, är den ringa temperaturhöjning, som därigenom förorsakas hos själfva gasmassan. Hittorf fann, att när en mycket stark ström fördes genom ett rör, innehållande förtunnad luft, som därvid lemnade intensiv ljusutveckling, var temperaturen i röret så låg, att en fin pappersremsa i röret icke visade spår till förkolning. Äfven Wiede-mann fann, att en förtunnad gas kan blifva lysande vid strömmens genomgång vid en temperatur hos gasen, mycket understigande 100°. Den negativa elektroden blifver däremot starkt upphettad, till och med hvitglödande, under det att den positiva elektrodens temperatur icke på långt när stiger i lika hög grad. Detta härrör äfven af den vid den förstnämnda elektroden uppträdande elektromotoriska kraften, hvilken, verkande i motsatt riktning mot den strömmen framgår, utöfvar ett kraftigt hinder emot denna.
På grund såväl af föregående forskares försök som af egna undersökningar, har Edlund*) framstält den åsigt, att tomrummet är ledare för elektriciteten, och att det hinder en förtunnad gas utöfvar mot strömmens genomgång är att söka i nyssnämnda elektromotoriska kraft, hvilken växer vid stigande fÖrtunning under det att däremot det egentliga motståndet hos gasmassan förminskas i den mån hennes tryck försvagas. Motståndet af en gaspelare med längden l skulle sålunda kunna uttryckas genom r -f rj,, där r är beroende af den elektromotoriska kraften och r± är det egentliga ledningsmotståndet på längden 1. Den potentialskilnad, som måste förefinnas mellan båda elektroderna, för att elektriciteten skall kunna öfvergå,
*) Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar för 1881 och 1882.
Källa: Project Runeberg ·
