Sida 396
7. Elektrisk belysning
396 ELEKTRISK BELYSNING.
ett glasrör, innehållande en förtunnad gasmassa, hvarigenom elektriciteten från en Holtz' maskin fick strömma, visade sig utöfva ett motstånd oberoende af rörets diameter.
Äfven i fråga om potentialskilnaden mellan två punkter af en elektrisk ström, förete gaserna väsentliga olikheter med andra kroppar. För fasta och flytande ledare är nämnda potentialskilnad lika med produkten af strömstyrkan och ledningsmotståndet; hos gaser däremot är den oberoende af strömstyrkan.
Af stor vigt för kännedomen om den elektriska ljusbågens egenskaper, äro de undersökningar, man anstalt öfver det inflytande gasers temperatur utöfvar på deras förmåga att leda elektriciteten. Secquerel har visat, att gaser, som vid vanlig temperatur äro isolerande for svaga strömmar, vid en hög temperatur genomsläppa dessa. Enligt honom börja gaserna att blifva ledande vid rödglödning, hvarefter deras motstånd allt mera förminskas, så att de vid hvitglödning låta äfven de svagaste strömmar passera. Men det motstånd de utöfva är i alla händelser ganska stort. Sålunda utöfvar luften vid rödglödning ett motstånd 30,000 gånger större än kopparvitriol-lösning med blott ^öiöö a^ ^Itet. ^är trycket växer, minskas gasens motstånd, men strömmen afskäres alltid därigenom, till och med i tomrummet, så snart temperaturen understiger den som vid rödglödning eger rum. För luften är vid denna temperatur
Lufttrycket i mm. _, 2
qvicksilfverpelare. Motstånd.
760.................20,9
137................. 75i
40................. 4,8
2................. 3,8.
Senare undersökningar hafva visat, att ångor af natrium, kalium, kadmium, vismut, bly, jod och brom äro bättre ledande än luften i glödande tillstånd.
Hittorf, hvilken bekräftat Becquerels iakttagelse, beträffande temperaturens inverkan på gasers motstånd*), härledde ur sina försök en metod att möjliggöra för den elektriska strömmen öfvergången mellan elektroderna genom en luftmassa (se § 209). Han fann nämligen, att vid negativa elektroden uppträdde ett mycket stort motstånd, hvilket föga förändrades genom att längden af luftpelaren fick variera, men däremot betydligt förminskades, om vid nämnda elektrod kaliumånga utvecklades. Vid användandet af en stapel med 400 zinkkol-element fick han då ljusbågen att bildas vid ett afstånd af mer än 10 mm. mellan de båda som elektroder tjänande platina-
*) Annalen der Physik und Chemie, 1874, Jubelband, p. 430,
Källa: Project Runeberg ·
