Sida 406
7. Elektrisk belysning
406 ELEKTRISK BELYSNING.
en oljefläck på midten belyses å ömse sidor medelst de båda ljuskällor, som skola med hvarandra jämföras,, kunna pröfva en intensiv båglampa, får denna anbringas på mycket stort afstånd från papperet, så att fläcken belyses starkt af det på andra sidan varande normalljuset. Likaså vid Eumfords fotometer, vid hvilken de båda ljuskällorna belysa samma sida af en skärm, framför hvilken en smal stång bildar två skuggor, som böra blifva lika dunkla. För att icke behöfva ställa den intensiva ljuskällan på allt för stort afstånd, göra Ayrton och Perry bruk af en s. k. dispersionsfotometer, som visas af fig. 225.
FlG. 225.
Ljuset från den elektriska lampan far här falla på en spridningslins L, som utbreder detsamma, i följd hvaraf belysningen på ytenheten blifver endast en ringa bråkdel af hvad som direkt skulle falla därpå. Strålarne från lampan få först komma i 45° vinkel mot en silfverspegel M och därifrån till Jinsen L och slutligen till skärmen S. Normalljuset C är anbragt på en arm Gr. Linsens läge afpassas, genom att förskjuta trä-skifvan, som uppbär densamma, så att de båda skuggorna af stången H, hvilka falla på skärmen, blifva lika dunkla. Med tillhjälp af den graderade skifvan D kan man vrida spegeln M efter behof. Låt e och l beteckna den elektriska lampans och linsens afstånd från skärmen* hvarvid e är summan af den förstnämndas afstånd från spegeln och dennas afstånd från skärmen, äfvensom c normalljusets afstånd från den senare. Det elektriska ljuset sprides genom linsen, så att belysningen af ytenheten på skärmen försvagas i förhållande af A: l, om A
Källa: Project Runeberg ·