Sida 418
7. Elektrisk belysning
418
ELEKTRISK BELYSNING.
FIG. 231.
W
delas strömmen i två ganska olika grenar, i det att den ena i T lider ett stort och konstant motstånd, under det att den andra större delen i ljusbågen möter ett föränderligt men svagare motstånd. I de båda solenoidernas eller trådrullarnes inre finnas mjuka järn-stänger s, sf, hvilka kunna vara i ett stycke. De äro medelst en hafstång cda förenade med den öfre kol hållaren. Nu attraherar hvardera trådrullen sin järn-stäng med en kraft, som är beroende af strömstyrkan och antalet hvarf i rullen. Vid ett visst af ljusbågen ut-öfvadt motstånd motväga de båda verkningarna på s och sf hvarandra, och haf-stången cda antager ett jämn vigtsläge. När nu vid kolens förbränning, afståndet mellan spetsarne och således ljusbågens motstånd växer, blifver den genom R gående grenen af strömmen svagare, och den genom T gående öfvervägande,. så att änden c af häfstången lyftes och kolspetsarne närmas. Om återigen motståndet i bågen förminskas, blifver verkan af R öfvervägande, c sänkes och kolspetsarne aflägsnas från hvarandra, Fig. 231 visar, huru differential-lampan i verkligheten är anordnad. Kolstängerna äro belägna under regulatormekanismen, så att icke någon skugga nedåt bildas genom apparatens fot. Den öfre kolhållaren uppbäres af en kuggstång, och verkan af den öfre trådrullen består däruti, att en spärrhake frigöres, hvarigenom kuggstången äfvensom nämnda kolhållare får nedsjunka genom sin egen tyngd. Detta måste dock ske mycket långsamt, och för den skull användes en ganska sammansatt mekanism, bestående af en hämning, med en liten pendel, spärrhake och tandadt hjul, alltsammans fäst vid en med kuggståugen parallel stång, hvilken äfven föres upp och ned vid
Källa: Project Runeberg ·