Sida 423
7. Elektrisk belysning
PILSENLAMPAN
423
FIG. 235.
Ökas IjflÄkågeas längd och följaktligen motståndet i S, går en större del af strömmen genom S± och drager järnkonen nedåt, så att ljusbågens längd förminskas.;
Man kan ock i stället för två solenoider göra bruk af tre, »på det sätt, att man utomkring S upplindar en annan tråd, i hvilken samma gren af strömmen, som går genom Si äfven kretsar, men i motsatt riktning mot strömmen i S. Denna tredje solenoid har för ändamål att försvaga hufvud-strömmens verkan på A, och att sålunda möjliggöra en noggrannare reglering.
Ersätter man motvigten Q genom den undre kolhållarens vigt, kan man äfven göra den undre kolspetsen rörlig. Använder man därjämte för upphängning af järnkonen A dubbla rullar med olika diameter, motsvarande den olika förbrukningen af kol vid båda kolstängerna, kan man få ljusbågen att bibehålla sitt läge oförändradt.
I verkligheten äro de båda järnkärnorna åtskilda. Fig. 235 visar schematiskt, huru regleringen då eger rum. A och _B äro de båda trådspiralerna, af hvilka den förra har omkring 100 ohms motstånd, under det den senares motstånd är blott obetydligt. I hvardera spiralen är ^n konisk järnkärna rörlig. De båda järnkärnorna J och K äro omgifna med mässingscylindrar, hvilka tillika äro kolhållare. De uppbäras af ett snöre, .som går öfver en trissa, så att när den öfre kolspetsen drages uppåt, nedsjunker den undre spetsen. Den elektriska strömmen inkommer vid positiva polskrufven k och går öfver i genom en liten rulle F till
kolspetsarne, därifrån genom en andra rnlle G till trådspiralen jB och elektromagneten C och slutligen öfver d till 6, där den negativa polskrufven är. Vid 6 är en grening af strömmen, så att en del går genom en kort grof tråd, omgifvande mässings-cylindern med järnkärnan J, och därifrån genom den fina tråden
Källa: Project Runeberg ·