Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

424

ELEKTRISK BELYSNING.

till kolspetsarne. Dessa äro innan strömmens slutning i beröring, emedan den öfre kolhållaren eger någon öfvervigt. Men» när strömmen genomgår lampan, blifver trådspiralen J5:s verkan förherskande, könen K intränger djupare i sin spiral, och de två kolspetsarne aflägsnas från hvarandra, så att ljusbågen kan alstras. När motståndet hos bågen växer i den mån kolspetsarne förtäras, kommer en större del af strömmen att genomgå spiralen A och järnkärnan J neddrages, hvarvid B lyftes, så att ljusbågens längd förminskas. Regleringen sker sålunda på enklaste sätt.

När, såsom oftast är händelsen, flera lampor äro anbragta i följd efter hvarandra, är det nödvändigt, att om en lampa slocknar, t. ex. genom att kolspetsarne äro utbrunna,, denna lampa utestänges ur ledningen. Det är för den skull elektromagneten C är införd. Vid ledningens afbrott förlorar denna magnet sin magnetism, dess ankare D attraheras icke längre, utan kommer i kontakt med E. Strömmen går då från k till E samt genom den korta grofva tråden kring J samt till l och & utan att för öfrigt genomgå lampan.

Fig. 236 visar huru i verkligheten Pilsenlampan är anordnad. Den är utförd för väsentligt olika ljusintensiteter. Sålunda fans vid elektricitetsutställningen i Wien en sådan lampa, afsedd för 20,000 normalljus. Men vanligtvis begagnas vida mindre lju&-intensitet, t. ex. 1,500 normalljus. Detta gäller för en riktning, bildande vid pass 45° vinkel mot horisontalplanet nedåt, efter hvilken den största ljusstyrkan förefinnes.

Vid Pilsenlampan användes såsom vi sett koniska järnkärnor i trådspiralerna. Afsigten härmed är att erhålla en jämnare verkan än hvad som vore möjligt med cylindriska järnkärnor,, hvilkas attraktion är störst, när ena änden är vid spiralens midt, och noll, när bådas midtpunkter sammanfalla. Såsom Böttcher och Bruger visat blifver dock denna utjämning ingalunda fullständig, Fig. 237 lemnar enligt den sistnämndes försöksresultat begrepp om attraktionen, som trådspiraler utöfva på cylindriska och koniska järnkärnor. Här är kärnans nedsänkning i spiralen afsatt såsom abscissa och motsvarande attraktion i gram såsom ordinata.

FIG. 236.