Sida 445
7. Elektrisk belysning
SOL-LAMPAN. 445
punkt förblifva i samma läge, om man genom snören och mot-vigter för dem mot hvarandra. Ljusbågen bildas mellan de två nämnda punkterna, hvilkas afstånd är konstant under lampans normala verksamhet. Af bry tes strömmen, föras de båda beröringspunkterna mot hvarandra, till dess strömmen ånyo slutes.
Eapieffs lampa har i England vunnit användande. Särskildt må nämnas, att hon begagnats i den bekanta tidningen "Times" tryckeri.
Jamins lampa har likasom Wildes och Debruns parallela kolstänger utan isolerande mellanlag, men bågen alstras nedtill. För * att därstädes qvarhålla honom är rundt om kolstängerna en ram anbragt, hvilken är bildad af ett antal trådar. Den elektriska strömmen genomlöper dessa, och genom den verkan, som han utöfvar på ljusbågen, föres denne till spet-sarne och förblifver därstädes. Dessutom bringas kolstängerna i en oscillerande rörelse, motsvarande vexelströmmarnes omkastning, så att de ömsevis med spetsarne beröra och ömsevis aflägsna sig från hvarandra. Härigenom kan ett större antal lampor anbringas efter hvarandra i samma ledning; 60 brän-nare kunna underhållas med 20 hästkrafter. Men ett obehagligt buller och stark vexling i ljusstyrkan göra denna lampa till en af de minst tillfredsställande.
Ignatiews lampa utgöres af en ihålig kolcylinder med 13 mm. diameter och 1,9 mm. godstjocklek, inneslutande en kölstång af 4,2 mm. diameter, isolerad med ett lager kaolin eller luft. Man kan här begagna likriktad ström med stången som negativ elektrod.
236* Sol-lainpan. - Man benämner så en af Clerc och Bureau i Belgien uppfunnen elektrisk lampa, hvilken på sätt och vis kan betraktas såsom en modifikation af Jablochkoffs. Fig. 252 visar dess anordning. Två kolstänger A och S af halfcylindrisk form äro stälda lutande, så att deras nedåt vända spetsar komma på något afstånd frän hvarandra De äro anbragta i två rännor, uttagna i ett litet stenblock F, af flera stycken och nedtill af marmor eller komprimerad magnesia, alltsammans omslutet med en gjutjärnsram, hvilken kan upphängas medelst en bygel M. Blocket är nedtill urhålkad t mellan de för kolspetsarne gjorda trånga öppningarna. Ljusbågen alstras därstädes och bringar en del af stenblocket i glödning. Kolstängerna nedsjunka till följd af sin egen tyngd, så att deras spetsar alltid komma ned till de nyssnämnda trånga öppningarna. Medelst stift, inskrufvade i kolstängerna, och rörliga ledningstrådar stå stängerna i ledande förbindelse med polskrufvarne, hvarigenom strömmen införes. Ljusutvecklingen härrör dels af bågen, dels af den mellan kol-
Källa: Project Runeberg ·