Sida 548
9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor
518 ELEKTRISKA MOTORER.
så att dess användande icke blifver så kostsamt. Vid flera af de tillämpningar, för hvilka de elektriska motorerna äro passande, är det likväl af vigt att kunna bibehålla hastigheten konstant, huru ock strömmens styrka förändras, och särskildt gäller detta i fall, likartade med det vi nyss omtalat. Man kan för den skull begagna en enkel centrifugal-regulator, som Marcel Deprez uppfunnit. Fig.' 315 visar dess anordning. Den utgöres
hufvudsakligen af en fjäder I H, som med ena änden H är fast på motorns axel FF och därför medföljer under rotationen, och vid den andra änden J uppbär ett metallstycke C, genom hvilket går en skruf D. Denna trycker mot en hylsa B, som är fäst isolerad på
axeln. Genom att vrida nämnda skruf kan man gifva åt fjädern en starkare eller svagare spänning. När axeln roterar, kommer stycket C att åverkas af en centrifugalkraft, så mycket större, ju större hastigheten är. Men härigenom förminskas den tryckning D utöfvar på hylsan J5, och för en viss hastighet w är trycket = 0. Öfverskrides denna hastighet, kommer D icke längre att beröra S. Om strömmen, som sätter motorn i verksamhet, genomgår fjädern 1H, så afbrytes ledningen mellan A och jB, när w Öfverskrides, och hastigheten måste förminskas, tills den åter erhållit nämnda värde. Så länge hastigheten är mindre än w, ökas densamma tills den uppnår denna storlek, förutsatt att elektricitetskällan är tillräckligt stark, men den kan icke väsentligt variera, utan bibehåller sig helt nära konstant. Por att balansera regulatorn, så att icke vibrationer må uppstå, hvarigenom dess verkan skulle störas, är en motvigt G fäst å en skruf, framskjutande från hylsan S.
Allt efter som man vill, att hastigheten skall blifva större eller mindre, spännes fjädern mer eller mindre medelst skrufven D.
För att visa huru noggrant denna apparat kan reglera hastigheten hos en elektrisk motor må anföras, att vid ett försök användes ena gången 2 och den andra 4 element för motorns drifvande. I förra fallet erfordrades för 51,000 hvarf 1646,6, i den senare 1649,1 sekunder, en skilnad, som endast utgjorde gj^ af hastigheten.
FIG. 315.
Källa: Project Runeberg ·