Sida 553
9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor
DYNAMO-MASKINER SÅSOM MOTORER. 553
Två engelska ingeniörer Mordey och Watson hafva sökt utreda på praktisk väg de vilkor, som dynamo-maskiner böra uppfylla för att vara lämpliga som motorer. Verkan bör utöfvas mellan kraftlinierna i det magnetiska fältet och de af strömmen genomlupna trådarne, stälda i rät vinkel mot dessa kraftlinier. Elektromagneterna böra vara kraftiga, induktorn jämförelsevis svag, likasom vid dynamo-maskinerna. Vidare finner man, att likasom vid en fullkomlig dynamo-maskin alstras en konstant potentialskilnad med ett konstant magnetiskt fält och vid konstant hastighet, huru ock strömstyrkan förändras, bör en sådan maskin, använd såsom motor, med ett konstant magnetiskt fält och vid konstant potentialskilnad rotera med konstant hastighet, huru stor dess belastning ock är. För att bekräfta denna slutsats användes en Victoria-shuntdynamo (se § 135), hvars inre motstånd var 0,03 ohm. Vid en försöksserie begagnades denna maskin såsom motor med konstant potentialskilnad af 140 volt mellan polskrufvarne med en strömstyrka, vexlande mellan 36,3 och 130,8 ampere, hvarvid utvecklades en mekanisk effekt af 1,8 till 11,3 hästkrafter, under det att hastigheten blott förändrades mellan 975 och 945 hvarf.
Det bör dock anmärkas, att, hvad angår förhållandet mellan induktorn och elektromagneterna, Immisch kommit till det resultat, att vid motorer induktorn bör vara mycket större i jämförelse med magneterna, än hvad vid dynamo-maskiner brukas.
Om en serie-dynamo-maskin användes såsom motor, blifver rörelseriktningen omkastad, d. v. s. motsatt borstarne. Dessa måste därför flyttas eller ock elektromagneternas polaritet omkastas eller ock induktorns föreningstrådar omändras, och i de båda sistnämnda fallen blifver rörelseriktningen sådan dynamon ursprungligen egde. En shunt-dynamo går såsom motor åt samma håll som vore den generator. Begagnas en compound-dynamo såsom motor, verka de båda elektromagnetlindningarna motsatt, och rörelseriktningen beror på hvem af dem som har den kraftigaste verkan.
Mellan dynamo-maskiner, använda som generatorer eller motorer, förefinnes en anmärkningsvärd skilnad i fråga om de s. k. foucaultska strömmar, hvilka induceras i den roterande induktorns järnkärna. I generatorn gå nämligen dessa strömmar i samma riktning som de i induktorns koppartråd fram-bragta strömmarne, under det att riktningen är motsatt uti motorn. Därför komma de i fråga varande strömmarne att motverka hvarandra i generatorn, men förstärka hvarandra i motorn,, enligt den bekanta lagen för strömmars inbördes verkningar. De foucaultska strömmarne äro på grund häraf vanligen af större betydenhet i motorn än i generatorn, och förlusten genom induktorns uppvärmning således jämförelsevis större uti motorn,
Källa: Project Runeberg ·