Sida 554
9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor
554 ELEKTRISKA MOTORER.
Man kan häraf förklara, att dynamo-maskiner med stor järnkärna ega mindre verkningsgrad såsom motorer an såsom generatorer för elektricitet.
Vi vilja äfven anmärka, att då de elektriska motorerna ofta utföras i liten storlek, friktion och andra mekaniska orsaker till effektförlust måste blifva af stort inflytande, hvilket äfven förklarar åtskilliga motorers underlägsenhet i verkningsgrad.
De lagar, som vi i det fjärde och femte kapitlet utvecklat
1 fråga om dynamo-maskiner, äro ock tillämpliga: beträffande elektromotorerna. Sålunda kan man beräkna det magnetiska motståndet och det magnetiska fältets styrka i en sådan motor på sätt vi i § 152 visat. Äfven den elektromotoriska kraften beräknas på analogt sätt, men det är väl att märka, att denna här visar sig som en reaktionskraft hos induktorn och riktad motsatt . potentialskilnaden mellan polskrufvarne. Betecknar e denna reaktionskraft, N antalet trådar vid induktorns yta, n antalet hvarf per minut samt Z antalet kraftlinier i det magnetiska fältet*), har man
NnZ e = ------- Volt 60 x 108
Potentialskilnaden P mellan polskrufvarne blifver vid motorerne alltid större än e. Betecknas vid en seriemotor inre motståndet med r och strömstyrkan med i, har man
e = P - ir.
För en shuntmotor gäller samma formel, om i och r beteckna strömstyrka och motstånd hos induktorn.
Ex. En seriemotors motstånd är 0,5 ohm, strömstyrka 10 ampere och potentialskilnad 200 volt. Häraf följer
e-200-10-0,5 = 195 volt
285. Grammes elektriska motor. - Bland de elektriska motorer, som de senare åren blifvit konstruerade och vunnit teknisk tillämpning, skola vi till en början omnämna Grammes nya motor, hvilken är afbildad å fig. 318, 319 och 320. Den utföres för ett arbete från l kgm. per sekund till
2 hästkrafter. Formen är cylindrisk, dels för att bespara utrymmet, dels för att omsluta induktorn, så att den väl skyddas. Den ringformiga induktorn A, A roterar mellan de utskurna poländarne till elektromagneterna J, J, hvilka ega två D-for-miga ben, vid ena sidan förenade med en gjutjärnsskifva. Ena
*) Naturligtvis har man här likasom i motsvarande formel å sid. 272 att införa för Z blott det antal linier, som verkligen genomgå induktorn.
Källa: Project Runeberg ·