Sida 612
9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor
612 ELEKTttlSKA JÄRNBANOR.
träffar, i följd hvaraf lokomotivet stannar, och felet utan svårighet kan afhjelpas. För reglering af s^römstyrkan finnas motståndsspiraler vid lokomotivets undre sida. De båda kopparledningarna föra strömmen från generatorerna till motorn, och från denna går strömmen genom hjulen till skenorna och återföres på så sätt till stationen. Till en början användes en shuntlindad motor i ändamål att förebygga för stor hastighet, när belastningen var ringa eller vid gången nedför en sluttning. Men en allvarlig praktisk olägenhet uppstod härigenom, härrörande af det opålitliga kontaktet mellan hjulen och skenorna. Det kan nämligen inträffa, att kontaktet mellan dem af bry tes en bråkdel af en sekund, under hvilken tid det magnetiska fältet i motorn förlorar sin magnetism, och när sedermera kontaktet återställes, har induktorn icke någon elektromotorisk motkraft och en häftig strömning eger rum, innan elektromagneterna ånyo komma i verksamhet. Man fann sig därför föranlåten att i stället göra bruk af en seriemotor, vid hvilken den elektromotoriska inotkraften genast återställes, när strömmen ånyo framgår i ledningen. Genom de föränderliga motstånden hindras allt för stor hastighet. Motorn utvecklar omkring 4 hästkrafter vid 800 hvarf i minuten, och den erfordrar vid 200 volt potentialskilnad 18 ampere ström. Härvid transporteras 45 passagerare, som erhålla plats i den på lokomotivet anbragta kupén. Lokomotivet är nämligen på samma gång passagerare vagn. Vid förändring af rörelseriktningen omkastas strömmen uti induktorn, men icke i elektromagneterna. Borstarne, som utgöra små fasta block af koppar, förflyttas härvid icke, och linien mellan deras tangeringspunkter förblifver alltid vinkelrät mot det magnetiska fältets axel. De tryckas medelst fjädrar mot motorns kollektor.
311, Bessbrook och Newry elektriska järnbana.
- Denna bana, som har tre engelska mils längd, är af särskildt intresse, emedan den drifves med vattenkraft. Ungefär på midten af banans längd finnes mer än tillräcklig vattenkraft disponibel. Genom en turbin, som kan lemna ända till 65 hästkrafter, drifvas två dynamos af Edison-Hopkinsons system, af hvilka den ena är nog för trafiken och den andra tjänar till reserv. En potentialskilnad af 250 volt erhålles härmed. Den alstrade strömmen föres genom en järnledning, som är lagd i jämnhöjd med skenorna midt emellan dem samt uppbäres af träblock, hvilka hvila på syllarna. Såsom motor användes en dynamo-maskin af nyssnämnda system, hvilken är stäld å en främre afdelning af lokomotivet, som på samma gång är passagerare vagn. Två sådana lokomotiv begagnas, hvartdera med sin särskilda motor. Eör strömmens upptagande gör man
Källa: Project Runeberg ·