Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

ELEKTRICITETSKÄLLOR FÖR GALVANOPLASTISKA ARBETEN. 647

byster, ornament, aftryck af medaljer och mynt m. m. kunna på så sätt åstadkommas.

2) Utfällning af ett tunt metallskikte på en annan metall, antingen för att pryda denna eller skydda den mot luftens ^ller andra ämnens inverkan eller för nötning (galvanostegie). Hit höra galvanisk försilfring, förgyllning, förnickling m. m., äfvensom järnets utfällning på kopparclichéer för att vid tryckningen förminska nötningen.

3) Utfällning af metaller för att framställa dessa i rent tillstånd. Detta sätt för en metalls rening eller t. o. m. för dess framställning direkt ur malmen är numera i vidsträckt skala begagnadt vid kopparens bearbetning. Det har redan erhållit stor industriel vigt, enär möjligast ren koppar är det bästa material för ledningarna till den otaliga mängd elektriska apparater af olika slag, som numera spela en så vigtig rol inom tekniken. Äfven for vissa andra metaller har det vunnit praktisk tillämpning.

33O. Elektricitetskällor för galvanoplastiska arbeten. - Det förnämsta framsteg, som denna gren af den tillämpade elektricitetsläran gjort under de senaste årtiondena, torde vara användandet af maskiner för, alstrande af de strömmar, som för utfällningen erfordras. Därigenom har arbetet i flera hänseenden underlättats och blifvit mindre kostsamt. Men naturligtvis kan man icke göra bruk af maskiner vid andra tillfällen, än när en stor mängd elektricitet tages i anspråk, d. v. s. för fabriksmässiga galvaniska utfällningsarbeten samt när den behöfliga drifkraften kan erhållas. Under andra förhållanden får man begagna galvaniska eller termoelektriska staplar. Äfven accumulatorer har man börjat använda för detta ändamål.

Af de galvaniska staplarne äro de, hvilka lämna en under längre tid konstant ström, de fördelaktigaste, och de många konstanta element, som vi i tredje kapitlet beskrifvit, lemna i detta hänseende rikligt tillfälle till val. Stapelns elektromotoriska kraft bör icke vara större än behöfligt. I hvarje särskildt fall är en viss elektromotorisk kraft den mest passande: använder man mindre, erhålles antingen ingen fällning eller ock sker denna allt for långsamt; är den elektromotoriska kraften större än behöfligt, förorsakas onödig kostnad, hvarjämte arbetet ofta blifver sämre. Den minsta elektromotoriska kraft, som erfordras för fällning af koppar, uppgår till 0,5 å l volt, af silfver till 1,5 å 2 volt o. s. v., men är motståndet stort, erfordras större kraft; likaså när man vill erhålla hastig utfällning (se § 327). Antalet element, som behöfvas, kan härigenom bestämmas.