Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

646 GALVANOPLASTIKENS NYAKE FKAMSTEG.

Ehuru Jacobi och Spencer båda själfständigt och nära samtidigt uppfunno galvanoplastiken, är dock den förstnämnde att anse såsom den egentlige uppfinnaren, icke blott därför att han först offentliggjorde de resultat, hvartill han kommit, utan äfven därför att dessa voro fullständigare än Spencers. Af särskild vigt är Jacobis iakttagelse, att utfällningen kan försiggå, icke blott uti själfva stapeln, utan jämväl i ett utanför denna varande kärl. Han iakttog, att det i sådant fall icke är behöfligt att tillsätta kristaller af kopparvitriol för att bibehålla badet mättadt, utan att detta kan ske därigenom, att man använder såsom positiv elektrod en kopparplåt, hvilken då upplöses i badet, på samma gång den negativa elektroden betäckes med utfäld koppar. Denna metod har i synnerhet blifvit af stor vigt för behandlingen af de ädla metallerna, för hvilka man såsom positiv elektrod begagnar en plåt af den metall, som ur badet utfälles.

Sedan dess har galvanoplastiken vunnit en ofantligt vidsträckt tillämpning. Den har blifvit använd för utfällning af en mängd metaller samt till och med af dessas legeringar. Man får dock icke föreställa sig, att detta lika lätt låter utföra sig för dem alla. Por flera metaller har det förorsakat stora svårigheter att utfinna passande lösningar samt de lämpligaste vilkor i öfrigt för att några tekniskt vigtiga resultat skola uppnås. Metallutfällningen, sådan den erhålles i det elektrolytiska badet, bildar nämligen ingalunda alltid en sammanhängande massa. Flera metaller utfällas endast såsom ett pulver. En mängd regler äro angifna för de särskilda metallernas behandling i detta hänseende. Yi kunna naturligtvis här endast lemna en allmän öfversikt af de förnämsta framsteg, som denna gren af elektricitetsläran gjort under de senare åren, hänvisande till specialarbeten *) för de praktiska detaljerna af ämnet, hvilket för öfrigt i flera hänseenden står närmare kemien än fysiken.

Bland de flera olikartade tillämpningar man gjort af galvanoplastiken, äro de följande af den största betydelsen:

1) Utfällning af koppar och andra metaller i formar, så att sammanhängande lager med bestämd form erhållas, af tillräcklig styrka att blifva beståndande för sig själfva, äfven om formen aflägsnas (galvanoplastik i inskränktare betydelse). Kärl,

*) Vi anföra bland dessa: Sprague, Electricity;

Göre, The art of electrolytic separation of metals; Fontaine, Electrolyse;

Langbein, Handbuch der galvanischen Metallniederschläge; Pfanhauser, Die Galvanisieren von Metallen; Vogel & Rössing, Handbuch der Elektrochemie und Elektrometallurgie.