Sida 645
10. Galvanoplastikens nyare framsteg
GALVANOPLASTIKENS UPPFINNING. 645
En annan dylik undersökning är utförd af ingeniör A. Estelle å Tekniska Högskolans fysiska kabinett. Vätskan var destilleradt vatten, hvartill några droppar svafvelsyra blifvit tillsatt. De punkter, hvilka egde lika potential, bestämdes, och sålunda erhölls nivåytorna, mot hvilka kraftlinierna äro vinkelräta. Elektroderna utgjordes af två fina platinatrådar, hvarjämte en tredje men flyttbar sådan tråd, hvilken var insmält i ett glasrör, sä att endast ändytan var blottad, begagnades för undersökningen af fältet. En kondensator laddades med elektricitet från endera af elektroderna samt från den rörliga tråden och urladdades sedermera genom Thomsons spegelgalvanometer. Det visade sig, att nivåytorna äro slutna, hvilket beror på att den elektriska strömmen vid utgången från anoden sprider sig åt alla sidor. Potentialskilnaden mellan midtpunkten och katoden var betydligt större än mellan förstnämnda punkt och anoden *).
329. Gralyanoplastikens uppfinning. - De första tillämpningarna för praktiskt ändamål af strömmens förmåga att sönderdela kemiskt sammansatta vätskor gjordes nära samtidigt af Jacobi i S:t Petersburg och af Spencer i Liverpool. Den förstnämnde, af tysk härkomst och som till en början var i preussisk tjänst såsom byggnadstekniker, bosatte sig år 1835 i Ryssland och gjorde der flera vigtiga undersökningar och uppfinningar inom elektricitetsläran. Han lämnade den 5 oktober 1838 till vetenskapsakademien i S:t Petersburg ett första meddelande om sin uppfinning af galvanoplastiken, till hvilken han genom en tillfällighet blifvit förd. Sysselsatt med att försöka Daniells element hade hans uppmärksamhet blifvit fäst å det lager af koppar, som blifvit utfäldt å den negativa metallen, och han iakttog, att de märken efter filen och hammaren, som kopparcylindern i elementet företedde, äfven visade sig å det däröfver afsätta kopparlagret. Genom att anställa försök härmed under olika förhållanden, Öfvertygade han sig om, att en sammanhängande aflagring af kopparen kan ega rum ur en kopparvitriol-lösning, och detta icke blott uti stapeln, men jämväl utanför denna. Något senare än Jacobi offentliggjorde Spencer sin uppfinning, hvartill äfven en tillfällighet gifvit anledning. Han försökte också en stapel och fann, att när en droppe vax stannat på kopparplåten, utfäldes kopparen vid droppens kanter, men icke på vaxet. Härigenom blef det möjligt att efter behag verkställa kopparutfällningen på olika delar af det metalliska underlaget.
*) Se vidare Teknisk Tidskrift, 1890, p. 127.
Källa: Project Runeberg ·