Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

MAGNETISKA ADHESIONSAPPARATEB.

773

FIG. 451.

spiralen BB inlagd. Ledningstrådarne därifrån sluta med ringar a, 6, mot hvilka glida borstar, sådana som vid dynamomaskiner. Skifvan A är anbragt på den ena af de båda axlarne, som skola hopkopplas, och en annan järnskifva FF på den andra axeln. När en tillräckligt stark elektrisk ström genomgår trådspiralen, blifver A A en stark magnet, hvilken attraherar FF och trycker dess kilformiga krans mot det på motsvarande sätt formade polstycket c d, cd till A A. Köreisen långs axeln begränsas härvid af ringarne m och n samt fjädrarne s. Det har visat sig vid försök, att om motståndet vid hopkopplingen är för stort A A glider, men likväl qvarhåller FF. Man kan därför skydda de med FF förenade maskindelar, såsom kedjor, kugghjul etc., om man blott reglerar strömmen så att den erforderliga maximi-effekten icke ötverskrides. Vore kontaktytorna mellan A A och FF plana, skulle vid för stort motstånd icke glidning utan aflägsnande ega rum mellan dem, och detta skulle kunna medföra allvarliga olägenheter. Den magnetiska kopplingen kan användas äfven för mycket stor effekt. För 400 å 500 hästkrafter och vanlig hastighet erfordras l m. diameter hos skifvorna.

Slutligen nämna vi de magnetiska vagnsbromsarne, hvilka särskildt f Or järnvägsvagnar torde blifva af betydelse, då de förena fördelarne af ringa kostnad och ringa arbetsförbrukning med lätthet att anbringa å vagnarne. De Bovet har konstruerat flera sådana apparater, och vid de flesta af dem sättes bromsen icke vid de nyssnämnda hjulens omkrets, utan vid omkretsen till ett på hjulaxeln fäst särskildt hjul (se fig. 452). Detta har utomkring den ränna, som upptager trådspiralen, en yttre ränna med kilformig tvärskärning, i hvilken bromsskorna ff ingå. Dessa äro fästa vid ett stålband, hvars spänning i normalt tillstånd håller det på ett litet afstånd från hjulet. Bandet är fast vid vagnsställningen och omfattar 180° å 270° allt efter vagnens beskaffenhet. När en ström genomgår trådspiralen, magnetiseras hjulet och attraherar skorna med en kraft, som naturligtvis beror på strömstyrkan. Enär det är slutna magnetiska ledningar, som begagnas vid de nu beskrifna bromsarne, är den elektriska energi, som vid dem tages i anspråk, ganska