Idun: 1889

Idun utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett j r*\ II kl Tidningen Innehåller nästan uteslutande orlg/naibidrag. — Uppgif å

qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — I U U IN närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er.

inom hemmet taga ut sin rätt på flerfaldigt vis, dels i ordnandet och prydandet af hemmet och af oss sjelfva, dels i uppöfvande och utöfvande af de anlag i en eller annan konstriktning vi eller våra barn af naturen kunnat få. Men vi måste då kasta öfver bord det öfvermätt af osant prål och lyx i både bostad och drägt och talanger, som tillhör vår tids lyten, samt ärligt sträfva efter det naturliga och sanna, ty just detta är det sköna.

Visserligen har konsten sina lagar, som ej mera än andra ostraffadt kunna öfverträdas, men de lemna dock mycken och verklig frihet för hvars och ens individuella tycke och smak samt sinnesriktning, och följa vi dem, behöfva våra hem ej bli så scliablonmessiga, som ty värr nu många äro, i det flertalet af dem, som sätta bo, så foga utvecklat och uppodlat sin smak och sitt omdöme, att de nära nog blindt lita på ocli följa andras der vid lag. Något som kanske sedermera omöjligt kan godtgöras, i fall råd och lägenhet ej tillåta utbyte och förändringar, när vederbörandes eget skönhetssinne börjat taga ut sin rätt.

Hemmet, bostaden, bör ordnas och prydas efter de regler för sammansättning af färger och deras samverkan till det helas öfverensstämmelse, som konsten fordrar, och detta kan nås nära nog lika väl med enkla medel som med dyrbara, med den skilnad likväl, att det mera solida och gedigna, kostsammare, är varaktigare ocli således alltid att föredraga, om tillgångarne så tillåta. Ingenstädes någon öfverläsning, men heller ingen tomhet samt städse det ordningssinne, som är konstens trogna följeslagerska.

Vi böra söka få våra bem sådana, att de bära prägeln af och passa oss, hvilkas allra yttersta omhölje, så att säga, de vilja vara.

Blott antydningsvis kunna vi bär klargöra, huru i bostadens ordnande konsten kan utöfvas. Ett så vidlyftigt ocb mycket omfattande ämne höfves en förfarnare penna än vi förfoga öfver.

De flesta hyrda bostäder i städerna tapetseras och dekoreras i taken nu mera ganska färgrikt och smakfullt nog. Men kan man få välja sjelf, är detta nog att föredraga, då man ju dervid kan lämpa tapeterna efter möblerna — såsom passande bakgrund till dem. Är t. ex. salsmöbeln af ek, så tager den sig bättre ut mot ljusa tapeter, än mot mörka, men, märk väl, ej kalla, ljusa färger, utan varma sådana. Kalla äro sådana, hvari mycket hvitt ingår. Huru olämpligt hvitt är för större ytor, finner man nog vid jemförelse mellan de forna hvita taken och de numera i glada, lätta och varma färger, s. k. tonfärger, hållna taken, dörrarna och panelnin-garna. Möbler i valnöt behöfva åter något mörkare tapeter; det är nämligen vackrast, då möblerna ej bryta af för mycket mot väggarna, utan harmoniera med dem.

Undvik i salen att hafva många taflor eller andra prydnader, totalintrycket der bör vara lugnt och vinnes bäst genom frånvaron af sådana. Undantag kan naturligtvis göras, såsom om du har att förfoga öfver några gamla, goda familjeporträtt eller några verkligt värdefulla dekorationstallrikar, hvaraf ju särdeles vackra gifvas i både porslin, nickel och cuivre poli, ehuru de äro något dyrbara. Man har hört berömmas dylika af papp med öfverklistrade frimärken såsom ganska effektfulla. Men att sätta sådant skräp på väggarna är både tanklöst och smaklöst. Offra ej åt skenet! Några bladväxter eller en

grupp sådana fylla godt sin plats i salen, men rada ej upp en mängd blomkrukor i fönsterna. Gardiner och bordduk — om sådan nyttjas — böra helst vara lika.

Herrns rum bör äfven hållas i någon dämpad, allvarlig färgton; ej alltför många möbler, hellre gedigna. Några få taflor och kanske en eller par byster af någon favoritförfattare eller annan framstående personlighet. Som detta rum väl i allmänhet är platsen för sådant arbete, som behöfver tankarnes samlande, bör ingenting i rummets anordning draga dem allt för mycket till sig.

I sängkammaren är bäst hålla en slags medelväg, hvarken för ljust eller gladt, ej heller tungt och mörkt. Grönt är en der mycket gynnad färg och äfven ganska lämplig. Några vackra statyetter eller byster i terra cotta eller gips äro nog ock der väl på sin plats.

Hvardagsrum och fruns rum kunna godt förenas och i så fall sy- och skrifbord trifvas tillsammans. Här kunna glada, lifliga färger i både tapeter, möbeltyg, mattor och gardiner med fördel användas, liksom ock både taflor och andra små prydnadssaker. Akta blott, att det ej blir för mycket — det är då svårare hålla ordning — utan hvilken ingen skönhet och harmoni kunna tänkas. Blommor förstås!

Hvad förmaket beträffar, så är det vackra och dyrbara — om du har råd — der på sin rätta plats. Vackra spetsgardiner med kulörta draperier i öfverensstämmelse med möbeltyget. Gerna förgylda ramar kring taflorna och konstverk af olika slag, böcker m. m. Der passar allra minst tomma bord och kala väggar. Der mottagas ju främlingar och vänner, och är då godt, att osökta anledningar till samtalsämne finnas i det omgifvande. Intet af rummen bör dock vara alltför dyrbart utstyrdt på de andras bekostnad — då passa ej rummen tillsammans såsom ett harmoniskt helt, hvilket de dock måste utgöra.

Hvad den mängd arbeten af fruntimmershänder beträffar, som i vår tid mycket lägges an på, är derom intet annat att säga än godt, om blott dervid afseende föstes vid, att hvarje arbete måste betraktas ej såsom något ensamt för sig, utan nödvändigt passande det föremål det är afsedt till samt stämma väl ötver ens med omgifningen. Låt ej heller förleda dig till sådana arbeten som, exempelvis, tänd-sticksställ af äggskal, kloekställ i toffelform och dylikt, det må nu vara hur nätt och fiffigt hopkommet som helst. Sådant är oegentligt och hvarken formskönt eller vackert, om än många af vårt »täcka kön» ej äro sena att utropa: så sött, så behändigt!

Är någon i din familj, du eller barnen, af naturen begåfvad med något litet anlag för konsten, vare sig det nu gäller musik eller sång eller målning, så försumma det ej, utan gör, hvad du kan för att få det redbart uppöfvadt. En mindre gåfva kan möjligen utvecklas till en större. Men kom i håg, att musik ej är pianoklink, sång ej skrik, eller målning hvilket smaklöst färgkludd som helst!

Och — våra personer sjelfva — låtom oss se till, att vi bringa dem i harmoni med våra hem — både vår inre och yttre menniska. Modets slafveri måste vi sky, men ej försumma att äfven i vår drägt vara så tilldragande som möjligt, hvilket bäst förenas med enkelhet och smak.

Många anse, att hemmet är tillfylles, om blott ordning och ett lyckligt familjelif der äro rådande. Att dessa äro grundelementen för trefnaden i hemmet, är ju klart. Men det goda och det sköna passa dock bäst till-

samman, och det nyttiga och det enkla kunna i ej ringa mån förenas med detta sköna, som utgör konsten i dess mångfaldiga yttringar.

Om vi betänka, hvad trefnaden i hemmet har att betyda både för oss sjelfva och för det omkring oss uppväxande slägtet, samt huru mycket denna trefnad förhöjes af allt det af skönhet, som kan stå till buds, böra vi ej försumma att fånga hvarje glimt deraf. Få våra barn växa upp i hem, der man förstår taga vara på och värdera, om ock blott mindre och lägre grader af konsten, så skola de dock så småningom vakna för och fatta samt värdera den högre och större konsten, när de en gång skola ut i lifvet. På så vis — om ej annorlunda — kan hvarje qvinna inom hemmets område utöfva konsten och sjelf genom kärlek till den samma sprida trefnad och behag i ej ringa mån

Må dock ingen tänka sig, att endast kärlek till konsten och dess rätta utöfvande äfven inom hemmets gränser är den hufvudsakligaste grundvalen för den verkliga lycka och fostrande kraft, vi der skola söka och finna. Nej, konsten sjelf måste ledas och tuktas af den ande, sant gudfruktig och sedligt ren, som just bäst förmår lyfta densamma till den höjd, hvarifrån allt rent och skönt stammar, urkällan till allt godt — Gud.

I nästa veckas nummer, som blir tolfsidigt, börja vi ä följetongsafdelningen en synnerligen fin berättelse: »Jag eller du?> af Marie von Olfers, hvilken för vår räkning öfversattes frän det tyska originalet.

Ett sommarhem.

yr*

£ /jag din skönsta tanke mecl och din allra bästa önskan, när du kosan styr hit ned, hit till bergen, fjärden, grönskan! Glädje trifs med glädje bäst — du skall bli vår sommargäst.

Från allén får ögat fatt re'n det hvita boningshuset, med veranda och rabatt skimrande i middagsljuset. Genomskinligt klar och varm luften står kring fönsterkarm.

Lind, uti hvars vida fång humla, bi och geting surra, ocli på muradt gårdsutsprång sorglös katt, hörs sno och snurra, dufvors flygt kring luftigt slag och från planen liens tag —

Det är helsa, lust och fröjd, så en livar kan le och lifvas, och jag vet, att du blir nöjd och skall riktigt hos oss trifvas. På din kind, af sorger blek, skifta skall en blomsterlek.

Dofter, så du kan förgås, bölja från den täta parken. Liljan breder hvita kr ås,

246