Sida 252
tion ske å närmaste postanstalt.— Bidrag från alla områden för qvinlig verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör
användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
»Ingenting annat än att vi förlorat komplotten,» sade Ebba skrattande.
»Nej är det sant?» frågade Nils och stack fram sitt hufvud bakom porti&ren.
»Ja, komplotten har jag 'förlorat',» svarade Edgar med en strålande blick på Ebba, smen jag har vunnit det, som är mera vardt än alla komplotter i verlden.»
Och han tog Ebbas hufvud mellan sina båda händer och kyste henne.
Adrian.
Om att väga barn.
|jpjja]å eii ung fru af mina bekanta, strålande af fröjd, visade mig sitt endast några få veckor gamla barn, bedröfvades jag vid åsynen af dess magra lilla ansigte, som dertill hade ett trött uttryck; den klena kroppen motsvarade till omfång hufvudet. Jag var uppriktig nog att uttala mitt bekymmer öfver barnets svaga utseende. Detta satte henne i den största forvåning, då alla andra bekanta lyckönskat henne till barnets dugtiga utseende.
»Har det då redan tilltagit,» frågade jag.
»Ja, när man, som jag, alla dagar ser barnet, tänker jag, att man inte så lätt märker det.»
Hon hade alltså ieke ännu vägt sitt barn. För mig var intet tydligare, än att barnet, som ammades ensamt af den svaga, lilla modern, ej fick tillräcklig näring och derför ock dagligen aftärdes. Då jag föreslog den unga frun att låta väga barnet, svarade hon:
»Det skall ju vara skadligt; man säger, att barn, som vägas, derefter tyna bort.»
»Min kära, lilla mamma,» svarade jag, »denna öfvertro stammar ifrån hednatiden liksom en del annat skrock angående barnavård, hvilket allt förutsätter »gudarnes afund», en egenskap som vi ej känna hos vår gode fader i himmelen. Om ni ser på mina leende röda kinder, hvilka dock under det första lefnadsåret regelbundet vägdes, kan ni bäst öfvertyga er om vägandets oskadlighet.»
Hon tillät, att jag vägde hennes lilla barn. Dess vigt uppgick till 3 kilo, alltså trots dess ålder af 4 veckor mindre än medelvigten för ett nyfödt barn. Äfven efter 8 dagar, då föräldrarne enligt löfte ånyo vägde det, stod ingen ökning att märka.
Den unga modern beslöt sig derför att afstå från att sjelf amma och uppföda barnet med flaska. Sedan dess har det frodats och är nu föräldrarnes största stolthet.
Helt och hållet oumbärliga synas mig äfven sedermera vägningama, särskildt under barnets andra halfår, för att riktigt träffa den rätta tidpunkten för barnets afvänjande från modersmjölken.
Våra barn, hvilka samtliga hittills visat sig som normalbarn, tilltogo månadtligen som följer:
Vigt vid födelsen 3 '/« kilo. » efter 1 månad 4'/« » » > 2 månader 5 7» » » > 3 » 6 7s » » » 4 » 63/. » » » 5 » 7 '/« » » » 6 » 73/* » » 7 » 8'/« » » » 8 » 8 s/a » » » 9 9 » » » 10 » 9 '/» » » » 11 » 9 '/2 » » » 12 » 93/< »
Denna serie stämmer ganska noga in med en af d:r Fleischmann i Wien upprättad tabell öfver den normala medelvigten. Blir ett barn betydligt efter den angifna vigten, utan att vara sjukt, så är det ett tecken, att nä-
ringen ej längre är till fylles för kroppen, oeh är det då rådligt att afväuja barnet. Äfven vid barnets uppammande med flaska är regelbunden vägning att tillråda. Det lilla besväret blir tiofaldt lönadt genom den fröjd, man känner, om den lilla älsklingen åter vunnit några hundra gram.
Man behöfver för dessa vägningar ingen särskild »Babyvåg,» sådana man kan få se t. ex. på hygien utställningen i Berlin. För de första 10 månaderna förslår mycket väl den nu så allmänt spridda »Hushållsvågen», en tryckvåg, som ger utslag ända upp till 10 kilo. Jag brukar vid vägningarna ställa vågen på ett bord, tar af skålen och ersätter den med en liten oval tvättkorg (eller en bricka) vid barnets längd. Härpå lägger jag nu en liten kudde och de kläder, den lilla brukar få på sig strax efter badet. Jag tecknar mig nu noga till minnes, hvad korg, kudde och kläder tillsammans väga.
Då vårt barn nu är färdigklädt, lägga vi det i korgen, denna ställes på vågen, och, medan tjenstflickan från ena sidan och jag från den andra hålla armarne under korgen, så att barnet ej skall kunna falla, läser jag skyndsamt af, hur mycket bruttovigten går till; från denna drages nu vigten af korg, kudde och kläder. Hvad då återstår utgör naturligtvis netto-, d. v. s. den verkliga vigten. Att anteckna vägningsresultatet är äfven derför nyttigt, att man senare kan anställa jemförelser mellan de olika barnens tillväxt. Elisabeth.
Det utsatta priset, 30 kronor,
för en uppsats om Konsten i hemmet har till-erlcänts fru Ida Elisabeth Björklund, Ljusdal,
för hennes insända skrift i detta ämne, hvilken återfinnes på annat ställe i dagens nummer. Synnerligen förtjenstfull har äfven Dolly Roons uppsats synts oss. Ebon Hoi, som skrifvit öfver Musiken i hemmet, oeh Inga, som mera allmänt hållit sig till ämnet, nämnas med erkännande. Dessa tre signaturer belönas med hedersdiplom oeh rättighet att för nästa år (1889) erhålla Idun gratis.
Redaktionen.
Hvartill vi behöfva termo^ metern.
jp|àl an skänker nu för tiden bort så mycket OI öfverflödigt och onödigt till bröllopps-gåfva eller hedersskänk, som derefter obegagnadt blir stäldt å sido i ett hörn; mycket klokare vore det väl att på en gång skänka ett halft dussin termometrar, ty allt mer och mer vinner detta lilla instrument användning i hvarje hushåll, och der det en gång tattat fast fot och verkligen blifvit rätt nyttjadt, får det snart namn af att vara alldeles »oumbärligt».
Och det är sant: öfverallt behöfver man termometern, ej endast utanför fönstret för att veta, hur kallt det varit under den gångna natten, utan äfven inne i rummen för att der noga kunna reglera värmen.
Kanhända invänder någon nu: »der behöfs ingen termometer; jag måtte väl bäst sjelf känna, om det är kallt eller varmt».
Men huru olika är ej behofvet af värme, och hur beror ej blotta »känslan» af värme och kyla ofta på det tillfälliga befinnandet,
på skilda yttre anledningar! Och i hvarje fall kan denna individuella »känsla» aldrig bli obetingadt riktig och afgörande för alla.
Då afgör termometern kort och bestämdt hvarje strid om »varmt» och »kallt». Man anser för lagom rumstemperatur 16—19" Celsius. I sofrum kan temperaturen hållas än ett par grader lägre, ja, flere grader, om man är frisk och stark och ej, som t. ex. vid vården af späda barn och sjuka, oupphörligt behöfver lemna bädden, utan att gifva sig tid att taga på sig tillräckligt varmt.
Men ej endast i de bebodda rummen bör termometern ha sin plats, den får ej saknas vare sig i handkammaren och på matboden, der man förvarar sina vinterförråd och ej kan vara fullt säker för frysning, eller i källaren, der såväl vinter som sommar en möjligast stadigvarande temperatur af eirca 12 bör vid-magthållas.
I badrummet begagnas väl termometern allmänt vid beredandet af bad för vuxna och barn; den gamla vanan att åt det späda barnet pröfva badvattnets temperatur med blotta armbågen utrotas lyckligtvis allt mer oeh mer. Och i växthuset, i de rum, der ömtåliga plantor skola öfvervintra — hur oumbärlig är ej der termometern, för att man alltid skall kunna hålla den rätta temperaturen: för litet eller för mycket skulle der skämma allt!
Men vi gå än längre, och anbefalla då på det ifrigaste termometern för köket vid matens anrättande eller snarare serverande. Ännu riktigare kanske borde den höra hemma i matsalen på det dukade bordet. Då skulle vi många gånger rent af förskräckas, då vi med termometerns hjelp kunde med siffror bevisa, hur mycket för het vi ofta förtära maten; tunga och gom ha derigenom undan för undan härdats och delvis blifvit okänsliga, men magen får doek illa sota för dessa deras försyndelser mot alla sundhetsreglor. Det kommer icke genast, men det kommer dock så småningom och i mognare år. En läkare fixerar värmegraden som följer: dricksvatten 10—12", öl ej under 11°, hetsande drycker, såsom kaffe och té, ej öfver 30', soppor deremot kunna gerna få gå till 40°.
Doktor Schilling skrifver härom: »långt nödvändigare än saltkar och pepparflaska är på hvarje bord, vid hvarje buffet en termometer, annars kommer det till sist att heta: den ej på termometern hör och ser, en gång det kommer bittert att få ångra».
Sjelfklart är det ock af största vigt, att noga akta på temperaturen hos den mjölk, som gifves späda barn. Till deras goda och riktiga näring hör ej blott den rätta beskaffenheten hos näringsämnet, utan äfven den rätta temperaturen. För dibarn lägger man modersmjölkens temperatur som måttstock, alltså 30'; för något större barn bör man helst stegra några grader. Men hvilka resultat skulle vi ej komma till, om vi profvade de smås mjölk med termometern, sedan vi dock med känsel och smak tyckt oss finna den riktig! Alltså, ännu en gång — tag termometern till en ständig vän i ditt hem, fråga honom flitigt om råd oeh afgörande och följ hans utslag! Du skall ej ångra dig!
-m.
Iduns
Byrå och. Expedition
hållas under sommarmånaderna öppna hvarje helgfri dag kl. II—2.
248
Källa: Project Runeberg ·
