Sida 355
IDUN
pekande på den grönskimrande gestalten, som klängde sig fast vid klippväggen, skrattande så de hvita tänderna lyste, medan stormen tjöt och hafvet med vildt raseri vältrade sig fram allt mer och mer hotande.
»Jag är inte hennes vän!» — orden ljödo som ett gällt skri, och flickan tryckte sig ned mot marken med händerna för ansigtet.
De två qvinnorna hade sökt lä bakom ett klipputsprång der uppe, men Halversen gjorde sig färdig att gå ned och tala förnuft med Steinerz. Då såg haü, hur Klara med otrolig vighet klängde öfver klippblocken, tog en liten sväng, som om hon från ena sidan ville bana sig väg till grottorna, men hastigt vände och var med några raska språng bredvid Steinerz uppe på rullstensbältets öfre kant, följd i hälarne af ett fräsande vågskum.
Han grep hennes arm och förde henne upp på trapp vägen. Hennes gröna drägt var fuktig, skumperlor blänkte i det rödbruna håret, och hon hängde flämtande, tungt på hans arm.
Men ögonen lyste med underlig glans, läpparne kröktes som till löje; der var något af en förtviflad bankruttör i hela företeelsen. Hon hade fått visshet, på hvad hon länge anat, att Steinerz vaknat upp ur ruset och nu i henne ej såg annat än en hustru, en qvinna, äldre än han, som medlidandet bjöd honom att ej öfvergifva.
»Lätt nedåt, tungt upp igen», anmärkte Halverson, då han visade paret bort till den fullständigt lugna plats, der hans hustru och Anna väntade med kaffet.
Steinerz smålog bittert vid anmärkningen, och Klara fick något skamfullt i blicken.
»Hvad gör Anna?» frågade hon tonlöst.
»Frun skulle inte pröfva flickan så hårdt, hvar och en är rädd om sin tillhörighet», sade fiskaren med en underligt menande blick på den unge mannen.
»Halverson» — började Steinerz, men afbröt sig. Hvad skulle han väl också kunna säga?
»Lugnet är gudomligt efter stormen, och kaffet skall smaka som nektar och ambrosia!» ropade Klara, då de alla kommit i lä och hon såg sig omgifven af klippor, bevuxna med täta buskar samt låga träd, en tillflyktsort, välbekant för Halverson och hans hustru.
Klaras feberaktiga ysterhet hade vikit för något vekt, som närmast liknade en vemodig, ödmjuk ömhet. Hon smekte Annas händer och lade sig tätt intill henne på gräsmattan.
Halverson kände sig rörd; detta drag hade han aldrig förr sett hos henne, och han nästan harmades på Steinerz, som ännu visade misshumör.
Helena sysslade vid den väl ombonade kaffeflaskan och såg förargad ut, då Klara, likt en sömnig kattunge, kröp i hop vid Annas sida och såg afbedjande på dem alla.
»Frun bär sig rätt åt som en gudlös menniska!» sade Helena, när hon räckte Klara kaffekoppen.
Detta utbrott verkade som ett sporrhugg; den ångrande Magdalena var i blinken for-bytt till den yra, lefnadsglada verldsdamen.
»Ja, jag såg väl i edra ögon ut som sjelfva hafsfrun, der jag stod nere vid stranden?» skrattade hon. »Ser madam, jag hade för afsigt att förvilla er allesamman; Halverson var ju på vippen att låta locka sig ned, och herr Steinerz —»
»Ja, Anna du kan ej tro hur modigt han stred mot mina lockelser; men han visste ju också, hvem som bad för hans unga lif här uppe på berget.»
Steinerz gick hastigt fram och tog plats bredvid henne. »Klara!» hviskade han, »var då i Guds namn en smula försigtig!»
Halverson uppfattade ej orden, men han
förstod så mycket bättre vinken och kände åter harmen koka i sinnet.
»Hafsfrun nöjer sig ju, när hon bara får en vante, hörde frun häromdagen», svarade Halverson.
Steinerz tryckte varnande Klaras hand under den sjalflik, som hon slängt öfver armen åt hans sida, men hon kunde ej mera hejdas. Hon hade ju lemnat Arildsläge för några dagar i hopp, att saknaden skulle blåsa nytt lif i en låga, som började bli matt i Steinerz' hjerta. Återkommen hängaf hon sig besinningslöst åt sin längtan att få vara ostörd med honom, men fann ingen bättre utväg än denna utflygt till bergsgrottorna, och i sitt uppjagade sinnestillstånd betraktade hon sina tre andra följeslagare som rent betydelselösa bipersoner.
Klara hade önskat ett samtal med Steinerz för att få slut på den pinande känslan, af att han glidit ifrån henne, och att hon stod ensam på det sluttande plan, hon beträdt, när hon, trött af det enformiga sitt husliga lif, lockade till sig den unge skånske bruksegaren, som under en del af vintern uppehållit sig i hufvudstaden. Sjelf hade hon under denna frivola lek med elden gripits af denna våldsamma lidelse, som mogna qvinnor stundom fatta för yngre män, och hela hennes varelse greps af ett vanvettigt begär att blifva skild från sin man för att kunna tillhöra Steinerz.
Hur hade icke både hon och han i deras blinda rus längtat efter sommaren for att obemärkt kunna sammanträffa i denna aflägsna undangömda vrå, der ingen själ kände dem eller gissade deras hemlighet! Och nu, innan rosorna vissnat i fiskelägets små trädgårdar, hade lidelsens rosor röda börjat visa det skarpa törne, på hvilket de utvecklat sina giftiga kalkar — — —
(Slut i nästa n:r.)
Bostaden.
Väggohyra försvinner, om man stryker renad karbolsyra här och der i rummet samt låter det stå tilltäpt 1 dygn. Emmy.
Tvätten.
Att borttaga vin- och saftfläckar af
duktyg och linne har jag många gånger utfört på följande sätt; Man sätter en kastrull med vatten på elden och bringar den i stark kokning. Häri doppas fläcken upp och ner, tills den är borta; ju jemnare man kan hålla vattnet i kokning, ju förr går den bort. Fläcken går lättare bort, om tyget ej förut varit i kallt vatten. Kan ock användas för kulörta tyger, då det ej är ömtåliga färger. G.
Hvarje husmoder är ju rädd om sitt vackra linneförråd och vill hafva tvätten skött på bästa och billigaste sätt. Se här ett sådant, som jag pröfvat och funnit utmärkt. Kläderna bestrykas torra med grön såpa, tjockt på alla fläckar. Härtill använder man en liten tunn träspade för att akta händerna. Man lägger kläderna, hvart efter man såpar, på vanligt sätt på bykkaret med en säck ren björkaska på botten. Derefter påhälles så mycket mjukt, kallt vatten, att det står väl öfver. Efter 3 dygn tappas luten af, och man »byker på» eller »lakar» som vid vanlig byk. Sist hälles rent, kokande vatten öfver tvätten, och den är färdig att »klappa». Om sommaren behöfver man ej vrida kläderna, utan blott draga upp dem öfver ett smalt bräde och låta dem rinna af, hvarefter de hängas upp att |
torka. Gröfre och hårdare smutsade kläder läggas först i en lösning af: för 10 öre borax, 3 matskedar ammoniak, 3 dito terpentin till 50 liter vatten. I denna lösning få de stå 1 dygn; sedan behandlas de som föregående. Vid klappningen händer, att såpan sitter qvar, der den varit tjockt påstruken, den är blott blå i st. f. grön. Häraf får man ej fatta den tanken, att det är slöseri med såpa, ty det går ej åt mer än på det vanliga sättet, endast skölja väl. Emmy.
Skafferiet.
Fläder- eller hyllesaft. Få af våra husmödrar och kokerskor ha sig bekant hur nyttig, billig och vacker denna saft är, t. ex. att färga cremer och soppor med, då dertill förut tagits sur saft. Bären tagas vid denna tiden, eller då de fått frost, repas och läggas i kokande vatten att koka '/♦ timma, silas och hälles i flaskor med smält talg i halsarne. Denna saft kan man | utan svårighet förvara i många år. i
M. A.
Matlagning".
Saftsoppa med »kyssar». Vatten jemte saft uppkokas. Två matskedar potatismjöl upplösas i kallt vatten och ivispas i den kokande soppan. Mandel, skuren i strimlor, och socker efter smak tillsättes, hvarefter soppan slås i soppskålen. Nu rör man två äggulor med 5 matskedar fint socker och flnsiktade stötta skorpor, att det blir en så fast massa, att man häraf kan forma små bullar, hvilka sedan rullas i stötta skorpor och derefter läggas i den något afsvalnade soppan. It.
Kalfkycklingar. På en stor kalfstek skäres ur tjocka låret skifvor, knapt en half tum tjocka och så stora som till biflstek. Dessa klappas helt litet med en klubba, men de få ej gå sönder; färsk grön persilja plockas fri från stjelkar oeh blandas med smör lika som till kyckling, och deraf lägges litet på hvarje bultad köttskifva, hvarefter den rullas ihop omkring persiljan, och hvarje rulle sammanfästes med en fin korfsticka. Då alla kalfkycklingarna äro färdiga, fräses tillräckligt med smör i en stekgryta, deri läggas de att brynas väl rundt omkring, och sedan slås derpå litet kalfbuljong, hvarmed de få koka, tills köttet kännes mört. Då läggas de på fat, och korfstickorna urtagas, sås ?n afredes med helt litet mjöl och något grädde samt, om den är för ljus, äfven litet soja och serveras till kalfkycklingarna eller hälles under dem på fatet.
Fanny —g.
Soppa. | stop söt grädde, 1 stop söt mjölk, | qvarter dricka eller öl, som ej är för bäskt, samt 4 äggulor; detta vispas kallt, att det blir som skum, samt uppkokas under idel vispning. Serveras genast. Fanny —g.
Efterrätter.
Skumpudding. Till ett § stop mjölk tagas 9 ägg, 9 lod h vetemjöl, 9 lod smör, 9 stycken kardemummor, 9 bittermandlar, 9 sötmandlar samt 9 lod socker. Smöret smältes först, då deruti vispas mjölet, sedan iröres mjölken och sockret; alltsammans kokas en liten stund, slås upp att svalna. Sedan iröras äggulorna och kryddorna; hvi-torna, som slås till hårdt skum, iröras sist. Den kokas halfannan timme.
Fanny —g.
Inläggning.
Paradisäpplen rensas, d. v. s. stjel-karna skrapas och blomknoppen borttages ; sockerlag kokas (1 skålp. socker mot lika bär), hvari lägges litet kanel och nejlikor samt 1 jumfru konjak till hvarje skålp. socker; bären iläggas till kokning, men upptagas efter hvarandra när de synas börja spricka. Sist upp-hälles lagen öfver dem. Utmärkt sallat.
Carola.
Handarbeten.
Billig matta. Svarta doffel- eller klädeslappar klippas i rutor. Man köper litet creton, klipper ur blommor och blad samt languetterar dem fast på rutan. Det tar sig mycket bra ut.
Elisabet)i.
Bakning-.
Mången sätter värde på att få färskt bröd till sitt morgonkaffe. Den, som skall baka detta, får stiga upp tidigt för att hinna få det jäst; men kan längre få njuta sin sköna morgonblund, om degen göres qvällen förut, men då med kalla materialier. Man ställer degen i lagom rumsvärme, och den är på morgonen väl jäst. Då tillsättas kryddorna och degen bakas ut.
Emmy.
Goda pomeransskorpor. 1 kanna mjölk, 1 skålp. socker, 1 skålp. smör, 1 skålp. sirap, 12 skålp. mjöl, 12 fin-rullade pomeransskal samt ett halft skålp. jäst. Elisabeth.
Hvarjehanda.
Lavemang af enbart vatten gör samma nytta som hafresoppa med salt.
351
Källa: Project Runeberg ·
