Idun: 1889

Manus|cript, som 03 antages till Införande, återsändes, sàvldaporto bl- | r> I I M Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre pr«-fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I U U l> spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons Införes under I krona

Ett par åror är bra att ha — äfven i forsen.»

»Nej, tack. Jag har ett litet mödernearf. Jag reder mig nog.»

»Nej, nej, nej.» Han reste sig, och ögonen lågade lidelsefullt.

Hon svarade endast med en förvånad blick. Hon förstod honom då ej!

Hans stämma var åter lugn, oeh ban frågade:

»Hvad har gjort er sådan?»

Hon rätade på sig och stod stolt och hög framför honom. De stora, bruna ögonen, som kunde stråla så varmt, o, så varmt, sågo ärligt in i hans.

»Jag älskar er.»

Det gick som en ljusglimt öfver hela hans väsende. Hon förstod honom .. .

»Farväl, lise. — Hästen skall vara färdig om en timme. Hinner ni packa till dess.»

»Ja; jag hinDer.»

—.TiiH

Iduns panoptikon.

|p|iet käns en smula lugnande nu, mina Jsc damer; inte sant?

°fr Flyttningen, den stora, besvärliga höstflyttningen, är öfverstökad, och de allra värsta skamfllningarna på salongsmöbeln äro öfver-skylda, tack vare snickarens limpanna och polersudd. Man har hunnit så tämligen komma sig i ordning i den nya våningen; kanske har man också kommit underfund med, att den har ändå flere och betänkligare fel än den gamla, trots sina 200 kronors högre pris. Men i alla fall har man hunnit arbeta sig in i en resignerad stämning; äfven ofullkomlig-heterna kunna ju för öfrigt ega nyhetens behag.

Och äfven den der andra flyttningen — jag vet inte rätt, hur jag skall kalla den — är nu öfver. Förr i verlden hette den pigflyttningen, men jag är säker på, att vissa unga damer med hattar efter näst sista modet och intima förbindelser inom de lägre graderna af den värfvade armén skulle känna sig grufligt stötta, om man använde ett så simpelt ord. »Frökensomgårfruntillhandaflyttningen» skulle, eburu en smula ovigt, nog klinga bättre i deras öron och kunde derför gerna accepteras, om bara uttrycket vore exakt, men det är det gudnås inte. Ty nu är det ofta så, att det är inte »fröknarna», som »gå frun till handa», utan det är frun, som subordinerar under dem. Man vet emellertid, hvad jag menar. Den der unga damen, med energisk uppnäsa, knubbiga armar och en tunga, vigare än den djerfvaste akrobat, som förr regerade i edert kök, har lemnat plats för en annan, som kanske om en vecka eller par skall »regera» ändå värre. Lyckligtvis sker i vår rastlösa tid omsättningen af dessa . . . hm . . . »väninnor i familjen» så pass ofta, att de smärtsamma känslor, skilsmessan eljes utan tvifvel skulle förorsaka, nu betydligt för-slöats, och de komplimenter, som ibland vid afskedet utbytas, vittna i allmänhet icke om någon pjunkig sentimentalitet å någondera sidan.

Nu är emellertid äfven den der flyttningen öfver, och som säsongens mest ansträngande tid ännu inte är inne, kan man pusta ut en smula oeh hvila sig efter höstbråket. Man letar fram några franska romaner ur sitt bokskåp och drar igenom några sidor för att rusta sig till Coquelins-turnén.

Coquelin blir teatersäsongens stora clou, liksom Meinnigarne voro det i våras. Det kan ju inte vara tu tal om vår skyldighet att falla ned i stoftet inför denne tiljans dandy, som blott med makten af ett rörligt ansigte och en komisk repliksägning till den fullständiga grad eröfrat verldens hufvudstad, att han kan linda både dess teaterdirektörer och dess publik kring sitt lillfinger. Ah, monsieur Coquelin! Vi äro charmerade, ytterst charmerade öfver eder vänliga nedlåtenhet att komma hit oeh taga ifrån oss våra tiokronesedlar och vårt sinneslugn. Vi förstå kanske icke så fasligt mycket, af hvad ni skall komma att säga oss, men det behöfs ju i sjelfva verket inte, ty vi veta på förhand, att det är roligt och qvickt, att det är det finaste och mest koncentrerade extrakt, som kan tänkas af hvad nobel komik heter. Ja, vi le redan på förhand, bara vi få se edert välbekanta namn i bladen. Det skall icke kosta er den minsta möda att eröfra Stockholm; vi äro redan eröfrade, oeh ni behöfver blott komma hit för att konstatera det. Vi langa fram våra fyra tiokronor med en min, som vore vi allesammans medlemmar af familjen Rotschild, oeh det, fastän vi ha en obehaglig förkänsla af allt det prutande oeh ackorderande, som vi sedan måst hålla med butikfröknar och sy-mamseller för att spara in vårt bidrag till eder recett.

Vi äro bra lyckliga i alla fall, vi som bo i landets centrum och kunna få sola oss några aftnar i denne teaterfurstes glans. Det fins olyckliga medmenniskor i Åmål eller Grenna, som nödgas afstå från det nöjet. ITvad skola de taga sig till, de stackars små fruarna och de söta små fröknarna ute på landsbygden?

Ja, hvad vet jag? Medan vi anstränga våra öron och vårt minne för alt höra oeh förstå hr Coquelins pariserjargon, sitta de kanske i allsköns fridfullhet oeh stoppa korf.

Oeh del vore sannerligen inte det sämsta, de kunde taga sig till. En väl sagd replik, en komisk gest, en skrattretande »gubbe» kan vara en härlig sak, men en delikat grynkorf är inte heller att förakta.

Jag är rädd för, att det äfven bland Coquelins spektatörer kommer att finnas en hel del godt folk, som, om de ville vara uppriktiga, skulle nödgas bekänna, att de på det hela förstå sig bättre på det senare än på det förra. Scævola.

Wt

Smånotiser från qvinnoverlden.

Föreningen för sömmerskor firade i söndags å stora börssalen härstädes sin årsfest och tillika en sorgefest öfver stiftarinnan, fru Elisabeth Nyström, född Rosenius. Festen, som var synnerligen talrikt besökt, inleddes med en psalmvers, hvarefter kyrkoherden A. W. Staaff i varma, vältaliga ordalag skildrade den hänsofna stiftarin-nans kärleksrika hjerta, praktiska sinne och sunda, lefvande kristendom. Talaren tolkade föreningens tacksamhet för hennes ädla lifsgerniug och manade till välsignelse öfver hennes minne. En solosång af ett fruntimmer med pianoackompagne-ment följdes af två soli för mansröst, äfven ac-kompagnerade af piano och en 16 röster stark fruntimmerskör. Derefter upplästes föreningens årsberättelse, af hvilken framgick, att bazaren till förmån för sömmerskornas sommarhem inbragt 2,012 kr. samt att sommarhem förlidet år beredts åt 27 sömmerskor för en kostnad af 749 kr. 31 öre och i år åt 29 för 698 kr. 50 öre. 15 föreningsmedlemmar hade begagnat sig af en för dem anordnad gymnastikkurs och 20 af en dito skrif-kurs, 12 hade erhållit full sjukhjelp, 69 fri vård och medicin, hvarjemte föreningens läkare biträdt med 270 konsultationer. 99 kr. 66 öre hade ut-

delats i tillfälliga understöd. Föreningens inkomster hade under året uppgått till 3,473 kr. 69 öre och utgifterna till 1.555 kr. 20 ore. Tillgångarne utgöra nu 4,326 kr. 60 öre — en reservfond som tryggar föreningens bestånd och vidare utveckling.

Efter ännu ett par sånger serverades te, hvar efter den enkelt högtidliga festen slutades med bön och psalmsång.

v *

X

Nya Idun hade förliden lördag sitt sedvanliga månadssamqväm, hvarvid efter diskussionen musik för piano och sång utfördes af medlemmar inom sällskapet samt för cittra af en för aftonen inbjuden gäst. Taflor voro utstälda af fröknarna Palm, Strömberg, Keyser och Wahlström samt en tafla, af Julius Kronberg, af fru V. Lind f. Bendixson.

Lär teckna och måla!

Af professor Ludvig von Räsler,

tfi ag vill råda hvarje ung flicka att lära sig teckna, hon må ha talang eller ej. Att lära teckna är att lära sig se. Den, som blott något litet öfvar sig deri, ser naturen, konsten, kort sagdt allt med helt andra ögon än de, som ej ha något begrepp om teckning. Hvilka fördelar af alla slag vinnas ej härigenom för hela lifvet!

Här ha vi t. ex. uppfinnandet och påtecknandet af mönster för broderier o. s. v., som ju alltid är något, som borde ligga nära till hands för hvarje dam, likasom öfverhufvud mönster för alla qvinliga handarbeten ju i sanning borde ligga mera för en qvinnas uppfinnings- och teckningsförmåga än en mans, och detta så mycket mera, som en qvinna bättre kan veta, hvad som är lätt eller svårt att sedan utföra. Men för att uppfinna dessa mönster måste man vara i besittning af ett formsinne, som väckes och utbildas genom teckning. De regler, enligt hvilka ett mönster uppfinnes, äro ej svåra att lära; i afseende på smak är dessutom qvinnan mannen öfverlägsen och kommer att bli det ännu mer, när smaken odlats, d. v. s. när hon lärt sig något litet teckning. Men teckning och uppfinnande af mönster äro äfven i pekuniärt hänseende fördelaktiga. Tapetfabrikerna betala för ett nytt mönster ända upp till 100 kr., mattfabrikerna ännu mera.

Modetidningarna måste dagligdags meddela nya mönster för handarbeten, hvilka för det mesta betalas mycket väl; här är säkert ett fält för det qvinliga handarbetet.

Äfven fotografien och litografien äro lätt tillgängliga för qvinnan. Fotografen behöfver hjelp vid retoucheringen. Men härför måste man kunna teckna. Äfvenså litografien bjuder ett vidt fält för den unga flicka, som lärt litet teckning och målning. I England lefva hundratals målarinnor blott af att göra original utkast till de bekauta gratulationskorten. En ung flickas målningar äro ju ock lämpliga att anväudas på solfjädrar, kakel-ungsskärmar m. ni., likasom till gobeliner, dekorering af porslin, majolika, terracotta o. s. v. Qvinnor, som äro skickliga i teckning och aqvarell, tillegna sig äfvan snart emalj-måleriets teknik. I Frankrike är det uteslutande qvinnor, som sysselsätta sig dermed och deraf finna sitt lifsuppehälle. Det kräfves icke stor talang till vare sig det ena eller det andra, endast flit och kärlek till saken.

Den, som ej behöfver göra sig en förvärfs-källa af denna färdighet, kan dock igenom den samma förskaffa sig en behaglig förströelse. Derför böra alla qvinnor lära sig att teckna. Vid användandet af konstindustriella målningar kan blott bli tal om sådana

380