Idun: 1889

IDUN

Iduns julklappsbazar.

(Forts.)

XXVI. Bref till Lilly.

Bästa Lilly! Jag vill hasta Att ditt bref besvara nu; Några råd jag vill framkasta. Efter som du bedt mig ju.

Du dig säger ej begripa,

»Hvad till julklapp du skall ge.» —

Sätt dig derför ej att lipa,

Något råd kan jag väl ge!

Låt oss först med mormor boija! Hon är gammal, hon, och skral, Att för hennes trefnad sörja Passar bäst en virkad schal.

Och din pappa, som plär dröja Ute jemt i ur och skur, Skulle säkert väl förnöja Ett par tofflor, eller hur?

Mamma är ej svårt att tänka, Hvad till julklapp man skall ge. Henne kunde du just skänka Brickduk och hordlöpare.

Fastrarna, som ständigt sticka, Kunde sig stickaskar få. Tag ansjovisburkar, flicka, Sätt ett broderi derpå!

Klä' dem ini se'n behändigt, Och du skall få se, min »gris», Att de dem begagna ständigt, Mista ej för något pris.

Stora syster, som plär fara In till sta'n på bal ibland, Kunde just till nytta vara Necessär med tråd och band.

At bror Kalle skall du knyta En svamppåse, tycker jag, Att han ej sin svamp må byta Mot bror Fritz' en vacker dag.

Fritz, den unge sprätten sedan, Som på jagt så gerna går, Har skjut-väskan utnött redan, Som han fick förlidet år.

Fröken S-, din lärarinna, Som på jernväg ofta far, Skulle ganska säkert finna Liten slummerkudde rar.

Nu jag vill ej längre skrifva! Om mitt råd du finner bra, Skulle hjertligt glad jag blifva, Nu farväl!

Din L—n—a.

*

XXVII. Flossamatta. Der en väfstol finnes att tillgå, är en dylik matta lätt förfärdigad. 1 skålp. niotrådigt bomullsgarn n:r 16, s. k. fiskegarn, räcker till 2 qvad. alnar både som varp och inslag. Till flossen tages hamburgerullgarn. Smyrnamönster eller korsstygnsmönster kunna med fördel kopieras. När mattan är fäld ur väfven, limmas den på baksidan med tunt kornlim, kammas och klippes på rätsidan samt fodras. Jag har väft en flossamatta, 2 alnar lång, 1 aln bred. Materialet kostade 4,50; gick rätt fort och blef mycket vacker.

Chrysopas.

XXVni. Antimakassar af röd plysch och gula spetsar är en treflig julklapp. Utaf plyschen klippes en ruta, så stor man vill hafva antimakassarn, denna delas midt itu från hörn till hörn, och en lagom bred spets i samma stil som den, hvilken blir omkring, sättes emellan. De båda plyschhörnen fodras med röd atlas, som ej får räcka öfver spetsen, ty den skall vara genombruten. Sedan sättes en vacker och bred spets, ej allt för tät, omkring, ocli

på denna skola bladen ådras med kulört silke och smaragd. Dessa antimakassar äro mycket vackra och

lätta att arbeta. K—a.

*

XXIX. Fajanslat. Vanliga, runda, hvita fajansfat dekoreras med oljefärg efter något majolika- eller gammalt fajansmotiv. Var ej snål om färgen och uppblanda den med kopallack, så att den torkar fort och blifver glänsande. Faten äro af stor dekorativ verkan högt upp på en matsalsvägg eller på en pa-

nelning. Chrysopas.

*

XXX. Sparkmatta. Denna sak är ämnad att skydda en soffa för beröringen af fötterna, hvarför den i synnerhet lämpar sig som gåfva till en herre. Enkla sådana kunna förfärdigas af grof stramalj med garnbroderi i mörka färger. En något dyrbarare, men också vackrare sådan matta kan göras af mörkt kläde med pålagda klädesfigurer i vackra färger.

Nanna.

XXXI. Tunesisk arbetskorg. En vanlig bikupa af halm låter man at en snickare förses med tre om hvarandra korsade ben, som bronseras eller betsas. Måla kupans halmringar eller också vidjeban-den med brokiga oljefärger. Bekläd den inuti med högrödt tyg; häng utanpå några tofisar, bandöglor och dylikt samt knyt en bandros om benen, och man har en originel arbetskorg uti tunesisk genre. Låter man sätta uti kupan en plan träbotten, kan man begagna den också till blomsteijardinière.

Chrysopas.

XXXII. Synecessär för herre. Originel är ju denna sak icke, men blefve säkert välkommen för mången. Särskildt på resor bör den blifva användbar. Den bör ej vara större, än att den kan rymmas i toalettnecessären. Detaljerad innehållsförteckning behöfver ej lemnas; hvarje qvinna är förtrolig dermed. Tråd och nålar böra vara starka.

Nanna.

*

XXXIII. Sykorg. Man köper en spånkorg för 80 à 90 öre, hvilken man vadderar. Ar korgen tät, kan man lägga vadden omedelbart på korgens sidor, är den deremot gles, måste man först kläda korgen med siden, derpå lägges vadden, så åter siden. Nu kläder man ärter eller små runda knappar, hvilka man fastsyr här och der, så att det blir som en madrassering. Man kan äfven låta bli att vaddera, utan endast vecka eller rynka sidenet. Dertill gör man en liten duk af hvit javastramalj, hvarå man svr en liten ranka, och rispar upp en 1 tums bred frans; användes att kasta öfver korgen till skydd för damm. Dessa små korgar äro särdeles nätta och

pryda sin plats. A. C. II.

*

XXXIV. Klädningsväska. De flesta af Iduns läsarinnor ha säkert på afbildningar af »reformdräg-ten» gifvit akt på den till denna hörande väskan, som fästes vid skärpet. Denna toatettartikel, hvilken är lika prydlig som användbar, kan göras efter olika modeller. Den kan vara med eller utan lock. Den som hör till reform drägten, är tillverkad af kläde eller sammet samt broderad med silke i nordiskt mönster. Hos Handarbetets vänner och fru Kulle (i Sthlm och Lund) finnas s. k. dalaväskor af kläde med pålagda klädesfigurer, som fastsys med silke. En annan modell är af svart tyg, hvarpå man i något mönster syr svarta perlor. Ännu en variation af dessa väskor är af stramalj (helst ylle-stramalj) med garn och silkesbroderi. Till denna sista kan tagas ett hörnmönster, så att väskan nederst blir spetsig. I hörnen böra sitta bollar eller tofsar. Dessa väskor kunna fästas antingen med ett par snodder eller slåar (af samma materiel som väskan) vid skärpet eller kjolen, eller ock kunna de hänga fritt kring lifvet på ett band eller snöre.

Nanna.

XXXV. Halsgarnityr. En mörk vinterklädning kan lätt prydas med en ståndare eller en nedliggande krage efter någon af nedanstående anvisningar. På sammet eller kläde broderas en liten bård i silke eller guld- och silfvertråd. Denna krage kan ock göras af yllestramalj med vanlig tapisserisöm. Om den ofvannämda väskan och denna krage förfärdigas af samma material, bilda de till sammans ett vackert

klädningsgarnityr. Nanna.

*

XXXVI. Toalettdyna. Man gör en liten rund dyna, stoppad med sand eller sågspån af vid pass

ett tefats storlek; den klädes öfver och under med en bit siden eller plysch; nu rynkar man en sidenremsa å båda sidor, äfven på tvären genomdrager man den med en rynktråd pä flere ställen med så långa mellanrum, att det blir ett pös mellan hvarje rynktråd. När det är gjordt, fastsyr man remsan rundt om så att remsans ena sida sys fast på dynans öfre kant och remsans andra sida ä dynans nedre kant, att det blir pös rundt om, vanligen 6. Nu har man tillhands en liten duk af fina trådstjernor, som fastes på dynans öfre sida. A. C. H.

Teater och musik.

Kungl, operan har fortfarande att glädja sig åt ett lifligt intresse från den teaterbesökande all-mänhetens sida. Men så har hon nu ock i den framstående sångerskan fröken Gina Osolio fått eu synnerligen bemärkansvärd dragningskraft. Fröken Oselios gästuppträdande för ett år sedan å samma scen står ännu i lifligt minne. Liksom då, så skördar hon äfven nu storartade triumfer, särskildt som Margareta i Boitos opera »Mefistofeles». Röst, sångkonst och spel bilda här tillsammans någonting så helgjutet och fullkomligt, att man har svårt föreställa sig, att något ännu bättre skulle kunna gifvas. Särskildt framstår den berömda fängelsescenen såsom något i de minsta detaljer absolut fulländadt. Vi hoppas, att gästspelet måtte räcka länge och helst öfvergå till fast engagement; ty för närvarande saknas en verklig primadonna på vår lyriska scen.

I afton (onsdag) gifves »Tannhäuser» (Elisabeth: Gina Oselio). Den till lördagen bestämda symfonikonserten kommer i stället att gifvas redan på fredagen den 29 d:s. Vid denna konsert medverkar hr Salomon Smith, som vid detta tillfälle för första gången låter höra sig under denna säsong och för första gången å en symfonikonsert i Stockholm. Han sjunger då med orkester Wotans afsked ur Wagners »Walküre». Denna komposition har icke förut gifvits i Sverige. Vid fredagens symfonikonsert utföres vidare, likaledes för första gången härstädes, konsert för piano och orkester af Sgambati; pianopartiet utföres af en ung svensk musiker. Symfonikonserten inledes med Beethovens storslagna Coriolanouvertyr och afslutas med Rubinsteins Oceansymfoni, som gifves med anledning af nämde mästares stundande femtioårs-jubileum som tonsättare; denna symfoni har icke gifvits på många år af k. hofkapellet.

K. dramatiska teatern uppförde i lördags för första gången Ibsens blixtrande qvicka »Kärlekens komedi». Stycket gjorde fullständig succés, trots det att flere betänkliga brister vidlådde utförandet, isynnerhet beträffande versens uttal. Den som väl kanske mest felade i detta afseende var hr Palme. Visserligen ega våra dramatiska artister ej ofta tillfälle att öfva sig härutinnan, men att så bakvändt betona orden i den eleganta versen, att man antingen ej kan få fram någon mening alls eller ock att den framkommer så godt som motsatt den åsyftade, borde ej tolereras å landets första talscen. Herr P. låter tydligen leda sig af ögonblickets ingifvelse, och denna låter honom nog ibland träffa det rätta uttrycket, den rätta betoningen. Den goda verkan häraf förtages emellertid minuten derefter af någon alldeles oriktigt sagd replik, någon felaktigt anbragt åtbörd. Det är med ett ord en ojemnhet, ett »på-måfå-spel», som ej borde förekomma hos en, som får sig så vigtiga roller anförtrodda som dem, hr P. plägar få.

Att hr Fredriltson är en mästare i replikbehandlingen är kändt. Han redde sig ock otvifvelaktigt bäst i detta stycke, der han förträffligt återgaf Guldstads roll. Synnerligen goda representanter hade Svanhild och pastor Stråman fått i fru och herr Bæcliström. Den förras utförande åf Svan-hilds roll vittnade om samvetsgranna studier, och hennes spel hade många prointer af ypperlig verkan. Särskildt beröm förtjenar hr Personne för den karaktäristiska maskeringen och för sitt goda spel i öfrigt. Och att fröken Åhlander ej skämmer bort en roll, som hon fått i sina händer, det är väl kändt. Öfriga medspelande skötte sig oklanderligt. Iscensättningen var god.

Bifallet från den fullsatta salongen var stundom rent af stormande, och flere applåder för öppen ridå förekommo. »Kärlekens komedi» hör till de stycken, som böra ses af en och hvar.

Vasateatern uppför i afton (onsdag) för första gången den bekanta operetten »Niniche» med fröken Anna Pettersson i titelrollen. Att här blir »lapp på luckan» kan man taga för gifvet.

433