Sida 476
IDUN
Sne.
pra Himlen falder den förste Sne, Saa långt Ens speidende Blik
kan se,
Som lysende Blink det funkler, Og dog det Luften fordunkler. Og falder som et sölvspundet Flor, Der hylder i Hvidt den sorte Jord.
Hver Stjerne der flyver ind i mit Slör, Blot for mit Aandedrät hurtigt dör, Og bort som en Taare smelter, Men massevis ned det välter. Blot Sne saalangt som Ens Öine ser, Og Driverne voxe mer og mer.
Endnu en saadan fygende Nat, Og Sneen har hele Landet fat Og blytungt derover tynger. De mägtige hvide Dynger Vil standse Farten paa Vei og Sti, Og byde: »Ingen kommer förbi!»
Hvor Säden gjemmes i Jordens Skjöd. For eengang til Sommer att blive
Bröd,
Der fälde de gnistrende Stjerner, Og alle de skjulte Kjerner, Der frös under Höstens Storm og
Slud,
Faa Värme o g Hegn af det hvide
O ö
Skrud.
Den voxer, den voxer den hvide Här, Af Snelag tynges de stärkeste Trär, De kraftigste Grene knäkkes, Og alle Grändseskjel däkkes. De fjerlette Fnug, der svävende faldt, Har lydlöst og sikkert erobret alt.
Det er den store, samlede Magt, Hvortil hvert et Snefnug har Hjälpen bragt.
Hvert enkelt sig blödt lod fälde, Men komme forenede Alle, Da voxe de til en mägtig- Flod,
O o J
Som Intet, Intet kan staa imod.
Det er det mangfoldige, samlede Smaa, Der viser at Intet skal forgaa. Af Isrädsel kan vi skräkkes, Naar först denne Tanke väkkes: »Hver Tanke, hver Gjerning, hvert Ord du har sagt, Kan voxe og blive till en Magt.»
En Magt der kan bryde og rive ned, Et Hegn til at däkke hvad gror i Fred, En Hindring for dem der vil hjemad, En Standsning for dem der vil fremad, En varmende Hjälp i Kuldens Nöd, En ödeläggende Dom til Död.
Slet ingen af os formaar noget Stort, Men feier Enhver for sin egen Port, Kan Veiene höides rene. Hvad Ingen löfter allene Millioner forenede Kräfter kan: Foröde eller frelse et Land.
Et Öieblik er saa hurtigt tabt, Men Livet er af Öieblik skabt; Hvor hurtigt de end forsvinde, Du skal dog igjen dem finde. Den Säd under Vintersneen vi saar. Skal spire engång i en nyfödt Vaar.
Helena Nyblom.
poem. Af dansk börd, är hon sedan många år tillbaka gift med den kände skalden prof. C. R. Nyblom i Upsala. Och ehuru hon mest skrifver på sitt modersmål, kurma vi väl ändå nu räkna henne till de våra. Hon torde ock få anses som en af våra mest begåfvade författarinnor på såväl prosans som poesins område.
Fru Anna Kjerrman, mest känd under sitt flicknamn Anna Wahlenberg, är väl, ehuru ännu ung, en af våra mest lästa författarinnor. Hvarje arbete, som flutit ur hennes penna, har af såväl publik som kritik mottagits med välvilja och loford. Hennes uppträdande i Iduns spalter skall der-
för med säkerhet helsas välkommet af hela läsekretsen.
Fru Vilma Lindhë och fröken Amalia Fahlstedt äro ej heller obekanta för våra ärade läsarinnor. Båda hafva utgifvit lyckade novellsamlingar och för öfrigt lemnat åtskilliga bidrag till Idun. Fröken Fahlstedt är skolföreståndarinna i Stockholm. Fru Lindhé bor i Göteborg.
Fröken Elisabeth Kuylenstierna har hittills uteslutande uppträdt inom tidningarnas spalter samt der under åtskilliga skyddande förklädnader — mest, åtminstone i Idun, under signaturen E—th — skrifvit en hel hop noveller och skisser. Fröken Anna 472
Ghristenson är fast medarbeterska inom en af hufvudstadens dagliga tidningar, inom hvars spalter hon uppträder omvexlande med referat, kåserier, skisser m. m. Båda dessa författarinnor stå ännu i sin ungdoms fulla kraft, så atl man kan hoppas mycket af dem.
Öfvergå vi nu till de manliga porträtten, ber jag att först få presentera min trägne och trogne medarbetare på redaktionsbyrån Johan Nordling. Ytterst intresserad af arbetet i »damernas egen tidning», är han nog af Iduns alla läsarinnor känd, särskildt genom sina små qvinnoporträtt och sina noveller. För öfrigt har han såsom fast medarbetare å byrån en hel del arbete att uträtta, och han gör det alltid med noggranhet och pligttrohet, med nit och skicklighet.
Så ha vi den värderade skriftställaren Birger Schöldström, känd som framstående biograf och på literaturens område ett lefvande lexikon. Då han upplåter sitt minnes rika skattkammare, kan man alltid vara säker på att få mottaga intressanta meddelanden. Jag hoppas, Iduns läsarin-nar många gånger under det kommande året skola få erfara detta.
Och Georg Nordensvan är ju känd och välkänd för Iduns läsekrets. Fin novellist och framstående kritiker, inlager han den ansvarsfulla platsen som konst- och litera-turkritiker i Aftonbladet. Han har utgifvit flere arbeten, som vunnit välförtjent erkännande, och redigerar till hvarje jul deri välkända kalendern »Nornan».
Hvem känner ej Fallström, Daniel Tallström, skalden? Han har de längsta mustascherna i Stockholm, tror han sjelf, oeh — »Gud, hvad han skrifver vacker poesi!» säga de unga damerna. Ja, han är en äkta skaldenatur och skrifver bra, när han så vill, men han har ett fel: han vill så sällan. Han har emellertid lofvat, att Iduns läsarinnor under det kommande året ej skola få skäl att beklaga sig härutinnan.
Iduns Panoptikon skötes med godmodig gladlynthet af vår ärade kåsör L. A. Ahl-grcn (Scævola), som nog skall draga försorg om, att våra läsarinnor då och då få sig ett godt skratt, hvilket ju är lifvets bästa krydda.
En som nog en och annan gång vill hjelpa till i detta syfte är John Johnson, känd humoristisk skriftställare, hvars namn numera regelbundet återfinnes i alla julkalendrar och jultidningar.
Från hemmets verld har Adolf Hellan-der meddelat flere fina studier i Idun och kommer nog fortfarande att göra det. Han tillhör i likhet med de båda föregående den periodiska tidningspressens män.
Alla de nu uppräknade hafva redan nu mer eller mindre ofta uppträdt inom Iduns spalter. Bland Iduns medarbetare af det starka könet har jag emellertid också glädjen att från och med detta nummer kunna inrangera ytterligare ett par namn. Det ena bäres af en framstående författare från vårt systerland Finland: doktor Rafael Hertzberg. Han har i sitt hemland skrifvit mycket både för och om qvinnan och nämnes der »qvinnans skald». Och liksom han der vunnit beundrarinnor i mängd, så skall han nog oek göra det här, då han blir känd. Särskildt bör det vara af intresse för Iduns talrika läsarinnor i Finland att i denna tidning äfven få se bidrag från sina egna författare.
Källa: Project Runeberg ·
