Sida 414
414 IDUN 1891 ; i k/4 ■■■■ 5ÛW.V fff/’- ■ ”Pappa kommer!” Med teckning af Jenny Nyström. äkerligen har du mången gång sett en barnskara ila sin far till mötes och hört dess jublande: »Pappa kommer! Pappa kommer!» Hur månget moln ha ej dessa ord jagat bort, hur mången bekymrens rynka ha de ej slätat ut, hur månget fadershjärta ha de ej värmt och styrkt både i glädje- och sorgedagar! Det ligger en värld af stämningsfull oskuld, kärlek och lycka i detta uttryck från barnamun. Det är en af de fagraste pärlorna bland »hemmets ord». Men du har nog äfven hört »Pappa kommer» uttalas på helt annat sätt: i befallande, skrämmande, hotande ton — en ton, som fyllt ditt sinne med vemod och isat ditt hjärta. Jag undrar, om flertalet af de mödrar, som sålunda förvanska ett af barnens bästa ord för att dymedels bringa dem till lydnad, betänker, hvilken storartad inkompetensförklaring de gifva sig själfva. Man må visserligen erkänna, att det för mödrarna kan vara en stor frestelse att på detta sätt skaffa sig respekt hos sina barn. Det är naturligt, att faderns auktoritet är mycket lättare att hålla uppe än moderns; den behöfver ej, som hennes, stundligen nötas på en mängd småsaker. Däri ligger dock endast en förklaring på, men ingen ursäkt för, att modern bringar i elden ett batteri, med hvilket hon ej kan vinna annat än Pyrrhussegrar. Det behöfs ej många sådana, förrän hon är insolvent med afseende på makten att göra sig åtlydd af sina barn. Och hur går det med barnens förhållande till fadern, då hans mellankomst utan urskillning anlitas i tid och otid? Ja, i några lyckliga undantagsfall händer det visserligen, att barnens respekt för och kärlek till honom ändå trots allt bibehållas i riktiga proportioner. Jag tror, att orsaken då är att söka i en hos honom befintlig skarp omdömesförmåga och makt att ögonblickligen fatta en situation och bestämma sig för det rätta handlingssättet. Men vanligen går det så, att antingen respekten eller kärleken kommer till korta. »Det finns ej sinne så förslitet, som ej har barnaögat kärt,» säger Talis Qualis. Hur kärt skall då icke det klara, förtroendefulla barnaögat vara för en fader! Har du tänkt på, hur han skall känna det, när han i sina barns blickar ser misstrons, rädslans eller likgiltighetens skugga skymta fram eller kanske lägrad där för alltid? Och så oändligt hjälplös den moder är, som i detta fall ej kan lita på sin egen kraft. Hur skall hon bära sig åt vid de tillfällen, då både hon och barnen veta, att faderns Hntligtt Barns bespisning. *Tjag narit meö om sällsam fest i öag ^ pä slaget tolf — en tiöig mtööagstimma; öet nar i äfta tarfligt fynarbagslag, men större festpraft jag ej förr sett glimma.
Källa: Project Runeberg ·
