Julfrid: 1898

äfven i den enskilda människans alla förhållanden. Huru inveckladt kan det ej blifva för vår själ! Med makt reser sig köttet och synes alldeles vilja sluka upp vårt andliga lif, såsom för Petrus, då han förnekade sin Herre. Gå till Jesus, han vet råd. Huru intrasslar sig icke Guds rike ock stundom på vår ort! Du ser inga utsikter huru det skall reda sig, såsom Paulus ej visste någon råd med Galaterna, gå du såsom han till Jesus med nöden, han vet råd. Och i hvardagslifvets mångahanda bestyr, hur hafva icke stundom alla svårigheter stämt möte just hos dig. Rådlös och hjälplös är du, men gå till Jesus, han vet råd. Gå till Jesus med dina barn äfven då det synes hopplöst, ännu vet han råd; gå till honom med dina skiftande göromål, som gifva dig så mycket hufvudbry, han vet nog råd; gå till honom med människorna, du har att göra med, inför hvilka du mer än för något annat stundom står rådlös, han vet bästa råd. Drottningen af Saba fick alla lifvets gåtor och frågor lösta af den vise Salomo. Se Jesus är mer än Salomo. Han skall tyda gåtorna och lösa knutarna åt dig, gå blott i enfaldig tro och bön till honom.

IV.

Hans tredje namn är Stark Gud. Af vår Gud hafva vi ju rätt att få vänta allt godt till kropp och själ. Det får du ock vänta af Jesus. Han visade ju, då han gick på jorden, att han både ville och kunde hjälpa dem, som i tro sökte honom. I tro buro fyra män en lam till Jesus. Såsom Stark Gud grep Jesus in och hjälpte den lame både till kropp och själ. Han förlät honom hans synder och botade hans kropp. Han förmår rikligen göra utöfver allt hvad vi kunna bedja eller tänka. Han vet icke blott råd i allt, han kan ock hjälpa i allt. Han är rik öfver alla dem som åkalla honom. På honom litade David då han gick till Goliat. Visst syntes striden för människor hopplös, men Stark Gud stod på Davids sida och David segrade. På honom litade David, då han hotades och förföljdes af Saul. Visst var David ringa och hjälplös, och Saul mäktig och stor, men med David stod Stark Gud och hjälpte honom ur allas deras hand, som hatade honom. Stöd äfven du dig på Jesus. Har du en mäktig frestelse, stark som Goliat, att kämpa mot, gå i striden i Jesu namn och du skall segra såsom Josef segrade i sin frestelse. Hatar och förföljer man dig för rättfärdighetens skull, såsom Saul förföljde David, förtrösta på Jesus och hur det då skall gå dig, kan du läsa i den 37 af Davids psalmer. Framför allt, haf inga onödiga bekymmer, hur det i en tid af upplösning och oro som denna skall gå med Guds rike på jorden. Stark Gud bär sitt rike på sina axlar genom lifvets och tidens bränningar och skär, och då kan det aldrig gå annat än väl.

V.

Det ljufvaste af alla hans namn är Evig Fader. Sammanfatta allt det goda, kärleksfulla och uppoffrande, du någonsin hört om en fader, lägg därtill allt det innerliga, kärleksfulla och gifvande du själf såsom fader eller moder någonsin tänkt eller känt för dina barn, och du har en svag bild af Jesus såsom din evige fader. Med förtviflan och ängslan sökte en gång min hustru ett af sina barn, som hon trodde förloradt. Så har Jesus en gång med ängslan sökt dig i världens buller och synd och kanske han söker dig ännu. Med försakande kärlek och uthållighet vaka föräldrarne vid sina barns sjukläger. Så ängslas Jesus öfver dig och mig då andlig sjukdom och svaghet hota våra lif. Med hvilka tårar och förmaningar skicka icke föräldrar ut sina barn i en farlig värld. Huru ängslas vi icke att fördärfvet i någon form skall sluka upp dem. Ej mindre har han, vår Jesus, som heter Evig Fader, omsorg om oss i lifvets farliga skola. -- Fader och moder kunna tröttna, med visshet skola de förr eller senare lämna oss och dö. Jesus är en evig fader. »Andra vänner dö och svika, denne vän är alltid lika.» Då Jakob, mätt af lefverne, skulle skiljas hädan, välsignade han sina barn och lämnade dem åt Gud. När vi skola göra samma resa, få vi lämna våra barn åt samme Gud. Du kan hafva gått långt bort från din fader i himmelen, men icke så långt, att han upphört att vara din fader och att vilja förbarma sig öfver dig. Du kan i otro och synd stöta hans fadersfamn ifrån dig, men aldrig så att den upphör att vara öppen för dig, så länge det heter i dag. Är du eländig och usel, gör som den förlorade sonen: stå upp och gå till Jesus, din evige fader. Är det mörkt och tomt inom dig, ack, gå till Jesus, han vill fylla din själ med ljus och frid. Är du misskänd och hatad, kom till Jesus, han förstår dig och älskar dig, ty han är evig fader och äfven åt dig är han född och gifven.

VI.

Till sist gifver profeten honom namnet Fridsfurste. Där ligger en hemlig längtan på djupet af hvarje människohjärta, en törst, som aldrig kan stillas af något på jorden. Den faller öfver dig vid aftonens stillhet eller under nattens tysta timmar. Ja, den kan gripa dig midt i sällskapslifvets vimmel. Du känner då huru tomt och ihåligt i själfva verket ditt lif är, och du längtar efter något fullare och bättre, efter något, du vet icke hvad. Det är stämningar och känslor, som du ej förstår. Min vän, detta är din själs trånad efter fridsfursten. Han ensam kan stilla hjärtats trängtan. Han är kommen att gifva frid. Dock ej en sådan frid, som världen gifver. Världen vill ock gifva frid. Den vill vara i fred och låta andra vara i fred. I fred för allt, som kan störa syndasömnen och hjärtats säkerhet. Den vill hålla all tanke på evighet och dom fjärran. För den skull räcker den en köttslig glädjebägare åt de sina samt lockar ut i yra, buller och äflan, att man ej måtte förnimma fridsfurstens manande röst. Alldeles såsom Molocks dyrkare genom trummor och instrumenter sökte för mödrarne förtaga ljudet af deras barns jämmer då de lades på af gudens glödheta armar. Denna frid är Jesus kommen att störa. »Jag är kommen att sända strid på jorden», säger han, »hvad ville jag hellre än att den redan brunne.» Men har han så fått visa huru fridlös vår själ är, huru Guds misshag och vrede måste hvila öfver oss för våra synders skull, då vill och kan han ock slå våra missgärningar neder, kasta dem i