Julfrid: 1898

Prins Bernadottes Familjeporträtt.

Ett hem, ett hem! Hur ljuft det ordet tonar! Ett fridens hem i denna stridens värld, Där kärlek blid allt läker och försonar, Och kerubim på nådastolen tronar, Och bönen gör sin ljusa himmelsfärd: Där Kristi frid som solsken ned sig sänker Och ljus och fröjd med milda vingslag skänker.

Hvad brus och storm i stora, vida världen! Hvad synd och flärd, hvad oro, kval och sorg! Säll den, som styrt sin farkost in i fjärden Och hämtat glädje från den helga härden, Som brinner i Gud faders egen borg -- Som lyft sin själ från tidens djup och höjder Till fridens hem, till evighetens fröjder.

Hvad stilla ro, hvad stämning ljuf det hvilar I bönens hem, där Herrens ord är kärt! Där är så lugnt för stormens alla ilar, Och barnen växa såsom unga pilar I tron på den, hvars namn de älska lärt. Och när en gång de draga ut i striden -- Hvad minnen följa från den gyllne tiden!

Beskydda, Herre, fursteparets lycka, Din gode ängel hägne deras bo! Låt ingen storm åt sidan dem få rycka, Men allt, som sker, dem till ditt hjärta trycka, Tills de få smaka himmelrikets ro. Ja, med den kärlek, som för evigt enar, Omhägna, Herre, kungahusets grenar!

C. B-g.

*