Sida 7
Prins Bernadottes FamiljeportrÀtt.
Ett hem, ett hem! Hur ljuft det ordet tonar! Ett fridens hem i denna stridens vÀrld, DÀr kÀrlek blid allt lÀker och försonar, Och kerubim pÄ nÄdastolen tronar, Och bönen gör sin ljusa himmelsfÀrd: DÀr Kristi frid som solsken ned sig sÀnker Och ljus och fröjd med milda vingslag skÀnker.
Hvad brus och storm i stora, vida vÀrlden! Hvad synd och flÀrd, hvad oro, kval och sorg! SÀll den, som styrt sin farkost in i fjÀrden Och hÀmtat glÀdje frÄn den helga hÀrden, Som brinner i Gud faders egen borg -- Som lyft sin sjÀl frÄn tidens djup och höjder Till fridens hem, till evighetens fröjder.
Hvad stilla ro, hvad stÀmning ljuf det hvilar I bönens hem, dÀr Herrens ord Àr kÀrt! DÀr Àr sÄ lugnt för stormens alla ilar, Och barnen vÀxa sÄsom unga pilar I tron pÄ den, hvars namn de Àlska lÀrt. Och nÀr en gÄng de draga ut i striden -- Hvad minnen följa frÄn den gyllne tiden!
Beskydda, Herre, fursteparets lycka, Din gode Àngel hÀgne deras bo! LÄt ingen storm Ät sidan dem fÄ rycka, Men allt, som sker, dem till ditt hjÀrta trycka, Tills de fÄ smaka himmelrikets ro. Ja, med den kÀrlek, som för evigt enar, OmhÀgna, Herre, kungahusets grenar!
C. B-g.
*
