Sida 286
Permeabilitet
503
Perman-Permeabilitet
504
Moskva. En kraftig väckelse till kolonisation och grufdrift gaf familjen Strogonov, som på 1500-talet erhöll ofantliga områden vid Karna och Tjuso-vaja och sedermera utbredde sin verksamhet. Den växande handeln med Sibirien gaf en ny impuls åt landets utveckling. Denna handel hade sin medelpunkt i städerna P. och Solikamsk. Äfven Kungur blef en framstående handelsplats. På 1600-talet blef marknaden i Irbit en centralpunkt för handeln mellan Ryssland och Sibirien. - 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, på vänstra stranden af Karna, vid järnvägen från Petersburg förbi Yjatka och Jekaterinburg till Tjeljabinsk och Sibirien. 61,600 inv. (1911). Biskopssäte, ett gymnasium för gossar och ett för flickor, prästseminarium, realskola. Bredvid staden finnes en statens kanon verkstad, som sysselsätter omkr. 7,000 pers. Handeln är liflig, enär P. är mellanhand mellan den sibiriska och ryska varuomsättningen. Ett nybygge vid det nuv. P. fanns redan 1568, grund-lagdt af en Strogonov. 1781 fick orten officiellt namnet P. (J. F. N.)
Perman, Hans. SeOlivecrona.
Perman, Emil Samuel, kirurg, f. 6 juni 1856 i Östersund, student i Uppsala 1876, med. kandidat 1882, licentiat 1887 och doktor 1889. Han utnämndes till docent i kirurgi vid Karolinska institutet 1891, uppfördes å andra förslagsrummet till e. o. professuren i kirurgi där 1895 och tog 1896 afsked från docenturen. P. var 1892-99 öfverläkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn och utnämndes 1899 till öfverläkare vid Sabbatsbergs sjukhus' kirurgiska afdelning. P. har skrifvit bl. a. Bidrag till den operativa behandlingen af höftledsankylos (gradualafh., 1888) samt de i "Hygiea" införda uppsatserna Bidrag till kännedomen om pylorusresektion och gastroenterostomi (1890), Om blåsstenens diagnos och behandling (1894), Om operativ behandling af blåssten i Stockholm under åren 1879-1891 (1894), Redogörelse för 42 gastroenterotomier (1899), Om indikationerna för operationer vid appendicit (1904) m. m. (R. T-dt.)
Per mandatärium, lat., genom bemyndigadt ombud.
Permane'ns (af lat. permaner e, förbli, fortvara), fortvaro, varaktighet, beständighet.
Permanent (af lat. permaner e, förbli, fortvara), förblifvande, ständig, fortgående, oafbruten, fast, stående. Motsats: intermittent. - Permanenta (1. fria) axlar, mek. Om en fast kropp, som är fritt rörlig åt alla sidor kring en orubblig punkt, får en stöt, bringas den i rotation kring denna punkt. Den geometriska axel, kring hvilken rörelsen eger rum, förändras i allmänhet oupphörligt; men i vissa fall kan kroppen, om den börjar rotera kring en viss axel, fortsätta rotationen likformigt kring denna, så framt icke några nya krafter verka på den. För att detta skall ega rum, måste rotationen börjas kring någon af de tre trög-hetshufvudaxlarna, som gå genom nämnda punkt, och dessa axlar sägas då vara permanenta (fria) axlar. Jämväl om kroppen är fullkomligt fri samt börjar rotera kring en af de tre genom tyngdpunkten gående tröghetshufvudaxlarna, fortsätter den sin rörelse likformigt kring samma axel. Denna är då en permanent (fri) axel. - Per-
manenta bad. Se Karbad, sp. 911. - Permanenta gaser. Se Gas, sp. 771 (äfven Inkoercibla och Koercibel).
- Permanenta magneter. Se Magne-tism, sp. 491. - Permanenta mellan-batterier. Se F ä s t n i n g, sp. 318. -Permanenta skiljedomstolen i Haag. Se Skiljedomstol. - Permanenta vallar. Se Gräsvall, sp. 483. - Permanent befästning, fortif. Se Befästningskonst, sp. 1196 ff., och Fästning.
- Permanent neutralitet. Se Neutralitet, sp. 845. G.R.D.-
Permane'nthvitt, detsamma som barythvitt. Se Färg, sp. 274.
Permanganat, kem., öfvermangansyrans salt. Se Mangansalter.
Permansiv, gramm., ett tempus i kilskriftsspråk (se d. o., sp. 19).
Permeäbel (af lat. permeäre, genomgå), genom-tränglig.
Permeabilitet (jfr Permeäbel). 1. Geol., berg- eller jordarters förmåga att genomsläppa vätskor. - 2. Fys. Magnetisk permeabi-litet, magnetisk i n d u k t i onskoef f i-cient (Maxwell) 1. magnetisk ledningsförmåga (W. Thomson), motsvarar inom magnetismen dielektricitetskonstanten inom elektricitetsläran. Införes en kropp i ett magnetiskt fält, blir den själf en magnet (se I n d u k t i o n 2 a). Den uppkommande magnetismen beror utom af magnetfältets styrka äfven af kroppens beskaffenhet. För att uttrycka detta tillskrifver man de olika ämnena olika permeabilitet, som då utgör ett mått på ämnets förmåga att draga till sig magnetiska kraftlinjer (dess genomtränglighet för kraftlinjer, hvaraf namnet). Om vi vid det i I n d u k-t i o n 2 c beskrifna induktionsförsöket införa stafvar af olika ämnen i den inre spolen, erhålla vi olika utslag på den med den yttre spolen förbundna galvanometern, alltefter ämnets permeabilitet. Härpå grunda sig de viktigaste metoderna för bestämning af permeabiliteten. Den i den anförda artikeln gifna Faraday-Maxwellska lagen må här kompletteras sålunda: Om antalet af de utaf en sluten ledning omfattade kraftlinjerna förändras, induceras i ledningen en elektromotorisk kraft, som är proportionell mot produkten af mediets permeabilitet och den hastighet, hvarmed nämnda antal förändras.
För vacuum ("världsetern") är permeabiliteten = 1. Materiella ämnen kunna vi indela i två grupper:
A. Ferromagnetiska 1. starkmagnetiska ämnen. Permeabiliteten stiger till höga belopp (t. ex. för järn till öfver 5,000) och är starkt variabel med magnetfältets styrka. Hit höra endast järn, nickel och kobolt samt vissa legeringar ("Heuslers legeringar").
B. Svagmagnetiska ämnen. Permeabiliteten skiljer sig föga i värde från l och är tillnärmelsevis oberoende af magnetfältets styrka. Denna grupp indelas ytterligare i a) Paramagnetiska ämnen. Permeabiliteten är större än 1. Hit höra bl. a. aluminium, krom, mangan och platina; b) Diamagnetiska ämnen. Permeabiliteten är mindre än 1. Hit räknas antimon, vismut, guld, silfver, koppar
Källa: Project Runeberg ·
