Sida 771
Portugal
vid inloppet till Puget sound och S. Juan de Fuca-sundet. 4,181 inv. (1910), hvaraf 969 i utlandet födda hvita. Maskintillverkning samt inläggning och saltning af fisk (lax, sill), stor utförsel af spannmål, trävaror, fisk, mejeriprodukter m. m. (export 1912 63,7, import 39 mill. doll.). J. F. N.
Portugal, republik i sydvästra Europa, belägen mellan Atlantiska hafvet och Spanien, med hvilket den bildar Iberiska l. Pyreneiska halfön, ligger mellan 36° 59' (Cabo S. Maria) och 42° 10' n. br. samt mellan 6° 15' och 9° 30' v. lgd (Cabo da Roca). Längden i n. och s. utgör 572 km., bredden 126-222 km. och arealen 88,740 kvkm. (något större än Svealand, 86,063 kvkm.) eller tillsammans med Azorerna och Madeiragruppen 91,943 kvkm. (något mindre än Götaland, 92,591 kvkm.). Se kartan till art. Spanien.
Ytbildning och vattendrag. P. utgör den västra i terrasser sig sänkande delen af den spanska högslätten (mesetan) och är därför öfvervägande ett högland. Dess berg gå sällan ända fram till hafvet, utan nästan hela kustlandet är flackt och saknar därför goda hamnar annorstädes än i de större flodmynningarna. Mellan gränsfloden Minho i n. och Douro är landet fylldt af grenar från de kantabrisk-galiciska bergen, bl. a. Serra da Peneda (1,373 m.), mellan Minho och kustfloden Lima, S. do Gerez (1,340 m.), s. om Lima, S. da Cabreira (1,256 m.), mellan kustfloden Cávado och Douros biflod Tamega, S. de Marão (1,415 m.), mellan Tamega och Túa, S. de Nogueira (1,320 m.), mellan Túa och Sabor, samt S. de Mogaduro (1,008 m.), mellan Sabor och Douro, till hvilken alla de nämnda floderna äro bifloder. S. om Douros djupa dal ligger Beiras terrass, en tämligen folkfattig, af många floddalar genomfårad högslätt, som i v. begränsas af S. Gralheira (1,222 m.) och S. de Caramullo (1,070 m.), som gå blott 30-40 km. från kusten, skilda därifrån genom ett lågt kustland, där lagunen Ria d'Aveiro intränger. Beiras högslätt genomfåras från s. till n. af flera bifloder till Douro (Côa och Paiva), från ö. till v. af Mondego. S. om denna flod ligger P:s högsta del, uppfylld af ett flertal kedjor, som äro en fortsättning af de kastiliska skiljebergen. De börja vid spanska gränsen med S. de las Mesas (1,074 m.); därifrån går mot s. v. Serra Guardunha (1,224 m.) och dess fortsättning S. do Moradal (1,081 m.), mellan Tejo och dess biflod Zezere. N. v. om S. de las Mesas börjar landets viktigaste berg, Serra da Estrella (1,991 m.), en bred, mot s. v. strykande kam, som fortsattes af S. de Lousã. Dessa berg uppfylla landet mellan Mondego och Zezere och afslutas med S. do Aire, hvars yttersta fortsättning, S. de Cintra, följande Tejos norra strand, löper ut i hafvet i Cabo da Roca, P:s västligaste udde. S. om Tejo är landet mycket jämnare, berg saknas visserligen icke heller där, men de äro låga och ej sammanhängande samt lämna rum för fruktbara slätter (campos). Endast invid gränsen mot Spanien når S. Mamede 1,025 m., men eljest är det högsta, S. d'Ossa, blott 649 m. Genom denna del gör Guadiana en båge in i P. och bildar i sitt nedersta lopp gräns mot Spanien. Den allra sydligaste provinsen, Algarve, är däremot mera genomgående fylld af berg, som bilda Sierra Morenas västligaste del och icke ha någon större höjd, bl. a. S. do Malhão (575 m.) och S. de Monchique (903 m.). Detta berg består af flera parallellt i ö. och v. strykande åsar, som stupa brant mot de mellan dem gående dalarna och med sin södra fot beröra Algarves heta, sandiga kust. Cabo de São Vicente, P:s sydvästra udde, är det sista, blott 120 m. höga utsprånget af berget. De största slätterna ligga i Alemtejo, Estremadura och Beira (Beira mar). Hufvudfloder äro Guadiana, Tejo, Douro och Minho, hvilka alla äro segelbara i sin nedre del. De viktigaste, likaledes i sitt nedre lopp segelbara kustfloderna äro Mira, Sado, Mondego, Vóuga, Cávado och Lima. Med undantag af några små vackra bergssjöar i Serra da Estrella saknar P. insjöar; däremot har landet en mängd mineralkällor. Den 640 km. långa kusten är än hög och brant, än flack och kantad af 40-150 m. höga dyner eller begränsad af limaner och laguner, i s. af alluviala nehrungen. De breda flodmynningar, med hvilka både större och mindre floder utfalla i hafvet, bilda i regel utmärkta hamnar.
Till sin geologiska beskaffenhet utgöres P. till omkr. två tredjedelar af urberg eller paleozoiska lager, särdeles landet norr om Tejo. Jura förekommer dock n. om Tejodalen och i Serra Arrabida, krita mångenstädes (Cintra och på södra kusten), tertiära lager med intressanta försteningar likaledes i Tejodalen o. s. v. Af nyttiga metaller märkas koppar i provinserna Alemtejo och Douro, bly- och silfvermalmer, mangan, volfram, järnmalm och brunkol.
Klimatet är synnerligen jämnt och mildt, och landet besöktes förr mycket som vinterkurort. Årsmedeltemperaturen är i Oporto 15,2°, i Coimbra 15,7°, i Lissabon 15,8°, i Lagos på södra kusten 17,4°, i Evora 16,1° och i Serra da Estrella (1,450 m. ö. h.) 7,1°. Skillnaden mellan den varmaste och den kallaste månaden är i regel endast 12°, men de absoluta extremerna växla mellan 45° och -12° (i Lissabon mellan 38,6° och -1,5°). Genom den mot s. återvändande och därför svala Golfströmmen modereras västkustens temperatur. Södra kusten har (jämte Spaniens sydkust) den mildaste vintern i Europa; frost förekommer där nästan aldrig. Däremot äro de högre bergen n. om Tejo snötäckta flera månader. Nederbörden är störst i norra P., där Oporto har 1,170 mm., Coimbra 910 och Lissabon 800 mm. Allra störst är den i Serra da Estrella, 3,500 mm., den största nederbörden i hela Europa. Äfven södra P. har ej så obetydligt af regn, i medeltal 700 mm., dock aftagande mot s., så att Lagos blott får 520 mm. Emellertid faller, särskildt i södra delen, det mesta regnet på vintern (70 proc.), och äfven i norra P. behöfver marken till följd af den höga temperaturen vida mer sommarnederbörd, än som faller där. Man kan därför tala om en så godt som regnlös sommar i södra P. (föga mer än 50 mm.) och en regnfattig i det norra (50-100 mm.). Äfven under regnperioden faller nederbörden blott i korta, häftiga skurar nästan hvarje dag. Torra perioder kunna dock inträffa äfven under denna tid. Växtligheten liknar i allmänhet Spaniens och är synnerligt formrik. N. om Douro har den samma
Källa: Project Runeberg ·
