Sida 772
Portugal
karaktär som Mellan-Europas, om än olivträdet går utefter kusten n. om floden. Där förhärska sålunda kastanjeträd, bok, ask, ek, björk o. s. v. Vinrankan når sin högsta utveckling kring Douro. Sydligare får vegetationen en subtropisk karaktär, hvilken framträder allt tydligare, ju längre söder ut man kommer. Dadelpalmen odlas ända till Coimbra, sockerrör, oliver, fikon och andra sydfrukter trifvas här. Dock finnas i södra P. stora hedar, täckta af alltid gröna buskar, som sammanfattas under namnet montebejo (Italiens macchia). Många från de atlantiska öarna härstammande växtarter äro utmärkande för södra P. Pinjer, myrten, rosenlager, alltid gröna ekar o. a. af Medelhafsflorans växter uppträda här. Djurvärlden visar likaledes en blandning af mellan- och sydeuropeiska arter. En vild getart (Capra ægagrus) lefver i norra P. Vargar och vildsvin förekomma i de vildaste delarna af Serra da Estrella. Fågelfaunan är mycket rik. Bland amfibier märkes en för P. egendomlig salamanderart (Chioglossa lusitanica). Floderna äro rika på fisk.
Befolkningsförhållanden. Landets äldsta historiska invånare voro iberer, delade i flera stammar, af hvilka den förnämsta var lusitanerna, efter hvilken landet kallades Lusitania. Redan tidigt invandrade kelter öfver hafvet från n., och den blandningsras, som därigenom uppstod (keltiberer), är än i dag hufvudmassan af P:s befolkning. Väl har denna sedermera uppblandats först med romarna, som gåfvo folket sitt språk, sedermera i mindre omfattning med germaner (sveber) och araber, judar, negrer, af hvilka under 1500-talet infördes ända till 10,000 om året, men trots allt detta äro portugiserna mer genomgående keltiberer än spanjorerna. Den folkblandning, som emellertid uppstått i P., har icke höjt folket i yttre eller inre afseende. Portugiserna äro icke vackra. De äro i allmänhet småvuxna med vårdslös och tung gång och starka anlag för förtidig fetma, med oregelbundna drag, tjocka läppar, trubbig näsa, mörk hy, till en del negerrasens kännemärken. Af kelterna ha de ärft en sjuklig böjelse för omogna nyheter, en löjlig stortalighet, särskildt då det gäller portugisiska förhållanden, brist på politisk sammanhållning, men å andra sidan äfven ett glädtigt och gemytligt lynne ("les portugais sont toujours gais"), en tjänstvillighet och artighet, som bjärt sticker af mot kastilianens högdragenhet. Lättja och okunnighet äro vidare nationaldrag, som jämte många andra förklara, hvarför P. är ett land i förfall, ur hvilket man hittills ej sökt botemedlet i annat än revolutioner. Mot sina spanska, grannar hysa de en djupt rotad fientlighet, delvis beroende på historiska orsaker. -- Om P:s språk se Portugisiska språket. -- Utom portugiserna finnes i landet en stor skara gallegos (se Galicien), hvilka uppträda dels som jordbruksarbetare, dels som tjänare i hemmet, där man föredrar manliga tjänare framför kvinnliga. -- Af negrer finnas omkr. 3,000. P:s judar, som fordom voro rikare och mera bildade än judar i öfriga delar af världen och voro utbredda öfver hela landet, men på 1500-talet förföljdes med ytterlig stränghet och tvungos att utvandra, åtnjuta sedan 1820 lagligt erkännande och fri religionsöfning. Deras antal uppgår blott till några hundra, nästan uteslutande bosatta i Lissabon. Icke obetydligt torde zigenarnas antal vara. Dessutom bodde 1911 i landet 41,197 utländska undersåtar, hvaraf hälften spanjorer och öfver en tredjedel brasilianer.
Portugisiska folktyper. 1. Oxdrifvare från provinsen Minho. -- 2. Fiskförsäljerska. -- 3. Sydportugisisk bondflicka i helgdagsstass. -- 4. Bondkvinna i högtidsdräkt (prov. Minho). - 5. Kyrkoherde.
Folkmängden, som 1801 utgjorde 3,4 mill., hade 1911 stigit till 5,960,056 pers., hvaraf 412,348 på Azorerna och Madeira, hvilka officiellt räknas till det europeiska P. Befolkningstätheten är för fastlandsdelen 62 per kvkm., växlande mellan 20 i Alemtejo och 178 i Entre Douro e Minho. Kvinnkönet har större numerisk öfvervikt än i något annat europeiskt land (1,107 mot 1,000 män), delvis beroende på den stora utvandringen, som bortför flera män än kvinnor. Denna går hufvudsakligen till Brasilien och steg 1900-1909 till 30,789 pers. och 1910-12 till 62,700 om året.
Källa: Project Runeberg ·
