Sida 633
Polarisationsintrument
1181
Polarisationsapparater-Polarisationsinstrument
1182
därför af allra största betydelse, och detta sker i regel på kemisk väg genom användning af s. k. de-polarisationsmedel. Se härom närmare Galvaniskt element. Äfven genom elektrolytisk ut-fällning af andra ioner än de här ofvan nämnda kan galvanisk polarisation uppkomma. För beräknandet af de alstrade elektromotoriska krafternas storlek äro de lagar, som gälla för galvaniska element i allmänhet, tillämpliga. T. E. A.
Polarisatiönsapparater. Se Polarisationsinstrument.
Polarisatiõnsfotometer kallas stundom de astronomiska fotometrar, hvilkas konstruktion grundar sig på användandet af ljusets polarisation. Jfr Astronomiska instrument, sp. 299. B-d.
Polarisatiõnshelioskop 1. H el i o sk o p. Se Astronomiska instrument, sp. 299.
Polarisatiõnsinstrument. Om naturligt ljus träffar en reflekterande yta under polarisationsvinkel, blir det reflekterade ljuset fullständigt lineärt pola-riseradt (jfr Polarisation). Som polarisator, apparat för åstadkommande af polariseradt ljus, kan därför enklast användas en glasplatta, mot hvilken ljuset får infalla under en vinkel af 56° (polarisationsvinkeln vid glas). Som analysator, apparat för undersökning af polariseradt ljus, kan en annan platta, som placeras så, att den träffas af det reflekterade ljuset under samma vinkel, an-
Fig. 1. Nörrembergs polarisationsapparat.
vändas. Enligt denna princip är Nörrembergs polarisationsapparat, hvars konstruktion åskådliggöres af fig. l, inrättad. En ljusstråle (s) infaller under en infallsvinkel af 56° mot den genomskinliga glas-
skifvan n, reflekteras därifrån i riktningen np vinkelrätt mot en spegel p, som återkastar den i riktningen pn. Af detta ljus går en del genom glas-skifvan uppåt från n till r, där den reflekteras mot den vridbara spegeln r af svart glas. Vid första reflexionen mot glasskifvan w, polarisatorn, blef ljusstrålen fullständigt polariserad och har nu alla en polariserad ljusstråles egenskaper, när den träffar spegeln r, analysatorn. Som denna spegels in-fallsplan kan vridas i alla vinklar mot glasskifvan w:s infallsplan, inses, att genom den förras vrid-ning alla grader af ljusstyrka kunna framkallas, och att, när dessa infallsplan, som figuren antyder, stå vinkelrätt mot hvarandra, något ljus icke reflekteras från spegeln r. Vill man med denna apparat undersöka en kristall i polariseradt ljus, behöf-ver man blott lägga den på den mellan polarisatom n och analysatorn r placerade plattan afc, som är försedd med en öppning e för ljusets genomsläppande. I de flesta fall, särskildt när man önskar större ljusstyrka och större synfält, begagnar man som polarisatorer och analysatorer instrument, hvilkas verkan beror på dubbelbrytning hos kristaller (jfr Dubbelbrytning). När en ljusstråle passerar genom en dubbelbrytande kristall, blir den nämligen i allmänhet uppdelad i 2 strålar (den ordinära och den extraordinära), som äro polariserade i 2 mot hvarandra vinkelräta plan. Om den ena af dessa strålar aflägsnas, har man en apparat, som kan användas som analysa-tor eller polarisator. Den bästa och och allmännast använda apparaten af detta slag är N i c o l s prisma (se d. o.). Kommer det mindre an på ett klart synfält än på att erhålla en liten, billig och lätthandterlig apparat, användas plattor af turmalin. Turmalinplattor, skurna parallellt med den optiska axeln, ha nämligen den anmärkningsvärda egenkapen att fullständigt absorbera den ordinära strålen och endast genomsläppa den extraordinära. Turmalintången (fig. 2) består af två i vridbara korkskifvor fästa turmalinskifvor, anordnade som ett tång, mellan hvilka det ämne, som skall undersökas, kan skjutas in. Om polarisatorn och analysatorn vridas så, att de båda polarisationsplanen bli vinkelräta mot hvarandra, genomsläppes icke något ljus (fig. 3). Inskjutes vid denna ställning en dubbelbrytande kristall emellan polarisatorn och analysatorn, slappes ljus i allmänhet igenom. Vrides preparatet rundt, finner man, att det i fyra lägen, belägna 90° från hvarandra, icke genomsläpper ljus, men väl i alla andra, hvarvid ljusstyrkan är störst i fyra lägen, belägna midt emellan de nyss angifna. Alltefter kristallens natur, tjocklek och läge framträda då färger, som undergå förändringar i intensitet eller nyans, då man vrider kristallen eller analysatorn. Gäller det att un-
Fig. 2. Tur . malintång.
. Turmalinplattor med vinkelrätt mot hvarandra ställda kristallaxlar.
Källa: Project Runeberg ·
