Sida 675
Polo, Marco
indiska kompaniets tjänst som artilleriofficer och hade (1841) avancerat till öfverbefälhafvare öfver trupperna väster om Indus, då han 1842 genom sitt skickligt planerade och lyckosamt genomförda fälttåg i Afganistan vann stort rykte. Efter en rad lyckligt utförda operationer forcerade han i april Khaibar-passet och marscherade mot Djelalabad till sir Robert Sales undsättning, tillfogade därefter afganerna nya grundliga nederlag vid Gandamak i aug. och vid Jagdalak i sept., framträngde till Kabul, hissade (16 sept.) ånyo engelska flaggan i borgen Bala Hissar och förde de i Kabul förvarade engelske fångarna jämte sina egna trupper oskadda tillbaka genom Khaibarpasset till Indien. Denna bragd tillskyndade honom parlamentets tacksägelse och andra utmärkelser af flera slag. 1846 nödgades han af hälsoskäl återvända till England, 1851 blef han generallöjtnant, 1854 en af Ostindiska kompaniets direktörer, 1859 general och 1870 fältmarskalk samt erhöll 1872 baronetvärdighet. Han begrofs i Westminster abbey. Jfr Kaye, "History of the war in Afganistan in 1838 to 1842" (3 bd, 1851), och Low, "Life of field-marshal sir George P." (1873). -- 2. Sir Frederick P., den föregåendes brorsons son, jurist, f. 10 dec. 1845 i London, var 1882-83 juris professor vid University college i London och 1883-1903 vid Oxfords universitet. Bland P:s många juridiska arbeten märkas The land laws (1882; 3:e uppl. 1895), Introduction to the history of the science of politics (1890; ny uppl. 1911) samt framför allt det för engelsk rättshistoria banbrytande i förening med F. W. Maitland utgifna verket History of english law (2 bd, 1895; 2:a uppl. 1898). 1-2. V. S-g.
Pollok [på'lek], Robert, skotsk skald, f. 1798, d. 1827, författade på blankvers en lång religiös lärodikt, Course of time (10 böcker, 1827; 25:e uppl. 1867).
Pollokshaws [pålokSå's], stad i skotska grefskapet Renfrew, 5 km. s. v. om Glasgow, till hvilket det räknas som förstad och med hvilket det är förenadt genom järnväg och spårväg. 12,932 inv. (1911). Bomullsindustri samt tillverkning af papper, lergods och maskiner.
Pollutioner (lat. pollutio, orenande), ofrivilliga sädesuttömningar, förekomma normalt hos könsmogna och återhållsamma personer under sömnen och ha då intet menligt inflytande på hälsan. Synnerligen ofta upprepade nattliga sädesuttömningar och särskildt ofrivilliga dylika under vaket tillstånd kunna vara ett tecken till sexuella öfverretningstillstånd. Dylika medföra diverse neurasteniska fenomen (neurasthenia sexualis) och äro skadliga för nervsystemet samt böra i tid behandlas af sakkunniga. Ofta nog reglera sig dessa missförhållanden af sig själfva genom ett hygieniskt och i sexuellt hänseende regelbundet lefnadssätt. Charlataner och kvacksalfvare begagna sig emellertid af dylika patienters ångesttillstånd särskildt genom att i populära skrifter ytterligare skrämma upp de sjuke med öfverdrifna skildringar af dessa retningstillstånds skadliga följder i syfte att vinna marknad för diverse onyttiga och dyra kurer (elektriska apparater m. m.). I.H.
Po'llux, astron. Se Tvillingarna.
Po'llux, miner., ett färglöst, genomskinligt, glasglänsande, vattenhaltigt bisilikat af natrium, litium, cæsium och aluminium; kan betecknas som en cæsiumhaltig leucit med mera än 2 proc. vatten; hårdhet = 6,5 och eg. vikt = 2,9. Det kristalliserar reguljärt och förekommer i drushål i granit på Elba tillsammans med petalit (kastor), från Hebron i Maine. Ant.Sj.*
Po'llux (grek. Poludeúkes). 1. Grek. myt. Se Dioskurerna. -- 2. Julius P., forngrekisk retor och grammatiker från Naukratis i Egypten, lefde under senare delen af 100-talet e. Kr. och erhöll af kejsar Commodus en offentlig lärarbefattning i Aten, där han äfven dog. Af hans skrifter finnes i behåll ett efter sakinnehållet ordnadt reallexikon (Onomastikon) i 10 böcker, hvilket, ehuru sammandraget utan kritik och grundlig sakkunskap, eger ett ej ringa värde för kännedomen om Greklands språk, litteratur och kulturförhållanden. De bästa upplagorna äro af Dindorf (5 bd, 1824), Bekker (1846) och Bethe (1900 ff.). 2. A.M.A.
Polmak (af bualbmag, lapp., svedjeland), härad och socken i Finmarkens amt, Norge, längs gränsen mot Ryssland vid Tanas midtparti, anses utgöra omkr. 1,923 kvkm.; men som stora delar af häradet ännu ej ordentligt kartlagts, är denna uppgift blott ungefärlig. 459 inv. (1910); de fleste äro "finner" (lappar). P. gränsar i s. till Finland. Här ligger Polmakvandet, hvaraf största delen på finskt område; det har genom Polmakelven aflopp i n. till Tana. Den senare är mycket fiskrik (lax, laxöring). Genom P:s västliga trakter sträcker sig den höga fjällkedjan Gaisserne (Rasta gaissa 1,052 m.). K.V.H.
Polmakelven. Se Polmak.
Polmakvandet [-vannet]. Se Polmak.
Polna, stad i östra Böhmen, nära Mährens gräns. 5,013 inv. (1900). Ruiner af Dietrichsteinska slottet (från 1200-talet).
Polning. Se Gara.
Polnisch Ostrau [pålniS å'strao]. Se Ostrau 2.
Polo [polo]. Se Bollspel, sp. 1027, och Poloponny. Om Vattenpolo se Bollspel, sp. 1030.
Polo, Gaspar Gil. Se Gil Polo.
Polo [pålå], Marco, italiensk resande, den förnämste af alla under medeltiden, föddes i Venezia omkr. 1254. Hans fader, Nicolo, och farbroder Maffeo, venezianska köpmän af adlig börd, hade i början af 1260-talet företagit en landresa till Kublai kan i Kanbaluk (Peking), som mottagit dem med välvilja och låtit dem återvända som sina sändebud till påfven med anhållan, att denne ville sända till kanen bildade män för att undervisa hans folk i kristendomen och Västerlandets kultur. De återkommo 1269 under ett påfligt interregnum, så att bröderna, åtföljda af den unge Marco, på sin återfärd till Kina hunnit till Cilicien, när den nyvalde påfven, Gregorius X, sände efter dem två
Källa: Project Runeberg ·
