Sida 697
Polylemma, log.
en yngling, som knyter en bindel om hufvudet. De bästa efterbildningarna (i marmor; jfr bild å pl III till art. Bildhuggarkonst) finnas i Aten och Madrid, den bästa efterbildningen af figurens hufvud i Dresden. Statyer af P. synas äfven utgöra förebilder för en gossestaty i Dresden, en efeb i British museum, Den sårade amasonen i Berlin och i Vatikanen, Gosse, som slår olja öfver sin kropp (i en engelsk privatsamling) m. fl. För Heras tempel i Argos utförde P. år 420 i guld och elfenben en kolossal sittande staty af gudinnan. Att döma af nyligen utgräfda rester af templet synes det troligt, att P. utfört gafvelgrupperna därstädes. Hans Heratyp går igen i flera byster fram till Hera Farnese (Neapel) och Hera Ludovisi (Rom; se afbildningar af bägge i art. Hera, fig. 2 o. 3 -- den sistnämnda har dock en modernare romersk karaktär). -- P:s figurer prisades för sin rytm och elasticitet i hållningen; de hvila på ena benet, medan det andra, lätt krökt, framskjutes eller följer efter i steget. Som stil- och typskapare blef P. af stor betydelse. Jfr P. Paris, "Polyclète" (Paris, 1895), Makler, "Polyklet und seine schule" (Aten, 1902), och H. Brising, "Klassiska bilder" (1910). -- Polykleitos d. y., skulptör och arkitekt, var verksam i Argos under förra hälften af 300-talet. Han byggde teater och "tholos" (rundbyggnad) i Epidauros. Bland hans bildverk nämnas bl. a. en grupp af Apollo samt Artemis och Leto. C. R. N.*
"Polyklets ka'non". Se Polykleitos.
Polykoniska projektioner. Se Kartprojektion, sp. 1175.
Polykotyledõner (af grek. poly's, mången, och koty'le, sugvårta), bot., en numera ej bruklig benämning på de barrträd, som gro med flera hjärtblad (gran, tall, lärkträd, ceder m. fl.). G. L-m.
Polykräs (af grek. poly's, mången, och krafsis, blandning), miner., ett mindre allmänt tantalo-niobat från Hiterö i Norge och Slättåkra i Småland. Polykrasen har sitt namn af de många sällsynta beståndsdelar, som ingå däri. Ant. Sj.*
Poly'krates (grek. no^v^årrjg, lat. Polycrätes), forngrekisk envåldshärskare på ön Samos, där han med våld satt sig i besittning af högsta makten (år 532; enligt annan beräkning tidigare). Stödjande sig på en värfvad utländsk krigsmakt, förde han en kraftfull, men godtycklig styrelse. Med tillhjälp af en stark flotta beskattade han sjöfarten i Arkipelagen samt underlade sig kringliggande öar och kuststäder, så att Samos blef medelpunkten i ett mäktigt joniskt örike. De från detta inflytande rika tillgångarna använde P. till att föra ett glänsande hof, vid hvilket bland andra skalderna Anakreon och Ibykos vistades. Med samtidens mäktigaste härskare, Kambyses i Persien och Amasis i Egypten, inledde han vänskapsförbindelse och hado i alla sina företag en nästan exempellös framgång. Enligt en sägen skall Amasis ha uppmanat honom att frivilligt offra det dyrbaraste han egde för att blidka "gudarnas afund", och P. kastade en synnerligen dyrbar sigillring i hafvet. Men några dagar senare återfanns denna i en fångad fisk, och vid underrättelsen därom uppsade Amasis vänskapen med P., som han nu ansåg ohjälpligt hemfallen åt fördärfvet. Ej långt därefter blef han af den persiske satrapen Oroites
lockad öfver till Magnesia och korsfäst där. P:s historia är föremål för Schillers dikt "Der ring des Polykrates". A. M. A.
Polykroit, miner. Se C o r d i e r i t.
Polykrom (af grek. poly's, mången, och chrõma, färg), mångfärgad, färgrik.
Polykromi (se Polykrom), färgrikedom, färgväxling; konsthist., färgläggning af arkitekturens och skulpturens alster. Bruket att måla byggnads-och skulpturverk träffas i den förklassiska konsten hos egypter och assyrer, i den grekisk-klassiska konsten, under medeltiden samt, till någon del, under renässansen. - De grekiska marmortemplen voro delvis färgade. Särskildt var inom den doriska stilen en god del af ornamentiken målad, hvarjämte färgen tjänade till att framhålla relief-orneringen. Äfven marmorstoderna voro ofta åtminstone delvis målade, så att t. ex. de nakna partierna haft en annan ton än draperierna, att sömmar eller bårder på dräkterna samt vapen, smycken o. d. framhållits särskildt medelst färg eller förgyllning. På de små statyetter och grupper af bränd lera, som anträffats i grafvarna, t. ex. vid Tanagra i Beotien, äro färgspåren fullt tydliga. - Inom den äldre medeltidsarkitekturen togs polykromien i 'vidsträckt grad i anspråk. De ansenligare romanska kyrkorna voro i regel fullständigt målade innantill. Inom gotiken var detta ej i samma omfattning fallet, då en tillräcklig färgverkan åstadkoms genom de brokiga glasfönstren. Dock saknas ej heller här färgade innerdelar. Som exempel på polykromi inom medeltidsskulpturen behöfva vi endast erinra om de brokiga altarskåpsbilderna, som äfven i Sverige bibehållits i stor myckenhet. Ej blott trä-, utan äfven stenbilder målades och förgylldes, det gäller gotikens kyrkportaler med deras rikedom på statyer och reliefer, och det gäller sådana verk som Claus Sluters Kalvariegrupp och de porträttstatyer af franska konungar och prinsessor, som utfördes under 1300-talet. - Äfven den tidigare renässansen visar stark benägenhet för färger. Synnerligen märklig är ur denna synpunkt 1400-talets italienska porträttskulptur med sin fullt naturalistiska framställning af personligheternas hy, hår, dräkt, smycken o. s. v. Som material användes härvid trä, vax och papier-maché. Äfven italienska madonnabilder och altargrupper målades i granna färger - i Spanien var en ibland afskräckande realistisk färggifning af kyrkliga bilder mycket vanlig. Altaruppsatser liksom grafmonument höllos i Italien under 1400-talet gärna i olika material, t. ex. brons i förening med marmor i flera färger, men med högrenässansen försvinna färgerna från skulpturen. I norra Italien holl man sedan gammalt byggnadernas yttre i lifliga färger, likaså i södra Tyskland, och man prydde gärna ytorna med ornamental, ofta också med figural målning. - I våra dagar har man åter försökt sig både med mångfärgad arkitektur och skulptur (jfr Bildhuggarkonst sp. 372). - Inom den kera-miska konstslöjden nyttjas polykrom som motsats till den enfärgade eller s. k. camaleu-dekora-tionen. Upk.*
Polykromoskõp, fot., dets. som kromoskop. Se F o t o g r a f i, sp. 1002-03.
Polyle'mma (af grek. poly's, mången, och lemma,
Källa: Project Runeberg ·
