Sida 233
NIONDE KAPITLET.
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism.
Om de »tillfälligare» (»historiska») olikheternas namn, arter, behandling. -- Behandlingens svårigheter: på grund af lokala växlingar, individuella egenheter och idiosynkrasier; anmärkning om »förtydligandet». -- Skriftspråket följer ej talspråkets ljudlättnader eller analogiändringar. -- De förenklade talspråksformerna böra få insteg i skrift; anmärkningar om deras ålder och om tidigare försök att häfda deras rätt. -- Skriftspråket accepterar ej vissa af talets syntaktiska ändringar -- ej heller vissa af dess nyheter i ordförråd och ordbetydelser, -- men uppehåller många i talspråket förlorade såväl «formord» som »innehållsord».
De skiljaktigheter mellan skriftspråk och talspråk, som vi nu vilja behandla, kunna kallas mera tillfälliga i den mening, att de icke (eller blott i ringa mån) äro nödvändiga följder af de båda språkarternas naturliga relationer till den skrifvande och läsande eller talande och hörande individen, utan (åtminstone hufvudsakligen) bero på
