Sida 87
FJÄRDE KAPITLET.
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade.
Anmärkningar om indelningen, hufvuddelarnes namn, utförligheten samt behandlingen af talspråket i det följande. -- Handstil och uttal; tryck. -- Angifvandet af ordens samhörighet eller åskillnad. -- Skriftens utvägar att ersätta talets betoningar. -- Materialets närmaste inverkan på ordvalet.
Det är, såsom vi förut (i kap. II) framhållit, normalprosan (mellanprosan, centralprosan) å ena sidan och det bildade, otvungna samtalsspråket å den andra, som vår jämförelse i synnerhet gäller. Normalprosan är till för nyttans skull, hafva vi redan sagt, den är ej till för att bereda estetisk njutning; för normalprosans läsare är innehållet allt, formens största förtjänst är att på bästa möjliga sätt lätta uppfattningen af innehållet; åt formen vill läsaren ej egna en enda tanke; den får alltså icke genom några ovanligheter ådraga sig uppmärksamheten. En helt annan karaktär hafva
