Sida 79
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
FJÄRDE KAPITLET.
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade.
Anmärkningar om indelningen, hufvuddelarnes namn, utförligheten samt behandlingen af talspråket i det följande. -- Handstil och uttal; tryck. -- Angifvandet af ordens samhörighet eller åskillnad. -- Skriftens utvägar att ersätta talets betoningar. -- Materialets närmaste inverkan på ordvalet.
Det är, såsom vi förut (i kap. II) framhållit, normalprosan (mellanprosan, centralprosan) å ena sidan och det bildade, otvungna samtalsspråket å den andra, som vår jämförelse i synnerhet gäller. Normalprosan är till för nyttans skull, hafva vi redan sagt, den är ej till för att bereda estetisk njutning; för normalprosans läsare är innehållet allt, formens största förtjänst är att på bästa möjliga sätt lätta uppfattningen af innehållet; åt formen vill läsaren ej egna en enda tanke; den får alltså icke genom några ovanligheter ådraga sig uppmärksamheten. En helt annan karaktär hafva
Källa: Project Runeberg ·