Sida 303
ELFTE KAPITLET.
Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. C. Skriftspråket har i större omfång efterbildat utländskt språkbruk.
På litterär väg gjorda språklån kvarstanna ofta inom skriftspråket, öfvergå ej till samtalsspråket. -- Skriftspråkets lån med afs. på enkla, sammansatta eller afledda »innehållsord», -- med afs. på formord, -- med afs. på satsfogning, satsförkortningar, ordföljd m. m. -- Reflexioner.
Att de bildade svenskarnas språk (liksom öfver hufvud taget hela den svenska kulturen) utvecklat sig under starka inflytelser från utlandet, och att det bär lätt igenkännliga spår af dessa utländska inflytelser, torde vara allmänt bekant.
Redan före kristendomens införande hade åtskilliga kulturord från främmande folk funnit vägen till våra förfäder. Med en ny sak, ett nytt begrepp följer ju vanligen ett nytt namn; införes saken eller begreppet utifrån, så följer gärna dess benämning med. Och de hedniska svenskarna tyckas hafva lärt sig ganska mycket af andra folk; särskildt är det märkligt, att icke få latinska kulturord -- väl
