Sida 487
MUSEER, BIBLIOTEK OCH ARKIV. 423
kvinnor) för teckning i konstslöjdafdelningen samt 52 (22 män, 30 kvinnor) för studier i allmänhet. I handtecknings- och gravyrsamlingen ha under 1896 481 nummer tillhandahållits besökande för studier eller kopiering (36 n:r); under de närmast föregående åren var antalet högre, nämligen 601 (1895) ocli 826 (1894). I konstslöjdafdelningen tillhandahöllos föremål under 1896 537 gånger för studier ocli kopiering; denna siffra visar sig på jämnhöjd med de närmast föregående årens.
Statens historiska museum, är bland de äldsta, om ej, det äldsta i sin art i Europa och har, i olikhet med en del andra museer, som härstamma från föregående århundradens kuriositetskabinett och dit en eller annan fornsak händelsevis kunde förirra sig, från början haft till bestämd uppgift att bevara minnena från forntiden. Museets första upphof kan ledas tillbaka till det af konung Karl XI:s förmyndarestyrelse år 1666 inrättade antikvitetskollegium, hvilket bland andra åligganden äfven fick i uppdrag att »grunda ett förvaringsrum för de forntida skatter, som kunde i jorden upphittas» -ännu finnes i museet ett bronssvärd, som inkom till samlingarna år 1670. I början växte dock samlingarna endast långsamt. Redan genom 1734 års lag-tillförsäkrades visserligen liittaren fulla värdet ocli 1/8 däröfver för de i jorden funna fornsaker af ädla metaller, som inlöstes af staten, men det dröjde länge, innan frukterna af denna lagbestämmelse visade sig. Ej heller torde samlingarna i äldre tider hafva åtnjutit den bästa vård. En ändring till det bättre inträdde, då vid antikvitetsarkivets upplösning 1786, dess samling af fornsaker öfverläts åt den samma år upplifvade Yitterliets-, Historie- ocli Antikvitets-akademien. Samlingen erhöll då plats i de rum, som upplätos åt akademien i f. d. Kungshuset, men liade liär så när gått förlorad vid en eldsvåda i november 1802. Yid en inventering påföljande år räknade samlingen 374 nummer; den förvarades sedan provisoriskt i åtskilliga lokaler, företrädesvis inom kungl, slottet, tills år 1830 för ändamålet upplätos fyra små rum i kommendantsflygeln. Här vidtogos de första anordningarna för att till förevisning upplägga de viktigaste ocli dyrbaraste föremålen, men först 1846, sedan samlingarna blifvit inhysta i öfversta våningen i det kort förut af statsverket inköpta f. d. Ridderstolpeska linset vid Skeppsbron (nu telegrafverkets lius), kunde de hållas tillgängliga för allmänheten. Samlingarnas starka tillväxt gjorde emellertid denna lokal alltmera otillräcklig, ocli hösten 1865 började öfverflyttningen till det då fullbordade Nationalmuseets bottenvåning, där de sedermera allt ifrån den 15 juni 1866 hållits för allmänheten tillgängliga.
I äldre tider bekostades inköpen för samlingarna dels genom extra anslag af statsmedel, dels genom antikvitetsarkivets expensmedel ocli senare af Vitterhetsakademiens enskilda medel. Något bestämdt statsanslag för ändamålet fanns ej, förrän rikets ständer vid 1840—41 års riksdag för Histo-
Källa: Project Runeberg ·
