Sida 154
VII. Månskenssvärmeri
154 MÅNSKENSSVÄRMERI.
skarpa konturer i jemförelse med solrandens på den första negativbilden, och orsaken härtill kan sökas endast i solens atmosfer.
Fotograferingen medelst den reflektor med silfverbelagd spegel, hvilken på hösten 1861 försöksvis anställdes, måste af olika skäl åter uppgifvas.
På hösten 1863, sedan de mångfaldiga försöken att medelst en vanlig akromatisk apparat komma till målet visat sig förgäfves, förfärdigade Kutherfurd ett objektiv, som korrigerade blott de fotografiska strålarne.
Redan i januari samma år hade han vändt sin uppmärksamhet på spektroskopet, hvilket syntes honom vara det enda medlet att utforska objektivets akromatiska beskaffenhet.
Bilden af en stjerna i brännpunkten af ett fullkomligt korrigeradt objektiv måste vara en punkt; faller denna på en prisma, så utdrager han sig till en linie, som betecknas af regnbågens färger. Men komma icke alla de olikfärgade strålarne till samma punkt, så visar sig icke spektret som en linie, och de ej raklinigt begränsade färgerna utbreda sig i form af en pensel. Blotta anblicken af stjernspektret skall genast gifva vid handen, hvilka partier af spektret äro begränsade af parallela linier (således konvergera till en skarp punkt) och vid hvilka detta ej är fallet, hvarvid äfven på samma gång konvergensens storlek kan bedömas.
Källa: Project Runeberg ·