Stjernor och menniskor

164 JORDENS VANDRING.

genast enligt subordinationslagen till sin kapten. Denne affor-drade den himmelske vagabonden hans pass, här med skäl kalladt respass, och öfverlemnade honom tillika med nödiga papper vid astronomernes tribunal. Till belöning derför fick Biela stå fadder vid hittebarnets dop. Detta skedde den 27 februari 18261.

Beräkningen bevisade mycket riktigt identiteten med förenämnde äldre kometapparitioner och en omloppstid af 6 3A år. Af de åtta apparitionerne af denna komet (så ofta har han nämligen stått på himmelen mellan 1772 och 1826) hafva således 6 undgått astronomerne, och vi lära deraf att endast det minsta antalet af de kometer, som genom sin närhet kunna ses, verkligen upptäckas. Dagsljuset och ogynsamma väderleksförhållanden bära väl den största skulden derför.

År 1828 hade den berömde astronomen och läkaren Olbers framhållit, att sagde himmelszigenare vandrade på synnerligen misstänkta vägar och under vissa förhållanden kunde komma så nära jorden, som ingen af hans likar. Åren 1806 och 1826 hade kometen i punkten för sitt största närmande till jordbanan (nodpunkten) ännu alltid stannat på ett aktningsbjudande afstånd, men för nästa återkomst visade det sig, att afståndet från jordbanan måste uppgå till mindre än fem jordradier (om kring 3000 mil), det vill säga blott tolftedelen af månens afstånd från jorden). Af apparitionen år 1825 visste man emellertid att hela den klotformiga kometkroppen utsträckte sig minst 10 jordradier, och att derföre, trots det nämnda medel-punktsafståndet, jorden likväl kunde råka in i sjelfva kometens omfång.

I följd af bekaiitvardandet af dessa resultat utbredde sig blixtsnabbt öfver Europa underrättelsen om jordens förestående sammanstötning med kometen och hennes på grund deraf sjelfklara undergång. Det hjelpte ej att astronomerne förkla-

1 Tio dagar derefter upptäckte och beräknades samma komet äfven af fransmannen Gambart, hvarför han i Frankrike är bekant under namn af Gambarts komet.