Stjernor och menniskor

KOMETERNA. 193

År l (U 8 visade sig tre kometer, af hvilka den siste och störste uppträdde i slutet af november och kunde iakttagas ända lill den 31 januari 1619. Längden af hans svans var (enligt Brandes):

den 29 november 1618: 5-7 millioner geogr. mi!.

» 30 . » » 4 » » »

» 9 december » 9 » » »

»16 » » 6 » » »

»17 » » 7 » » . »

» 22 » »l million » »

» 23 » »3 millioner » »

» 24 » » 6 » » »

» 28 » » 8 » » . »

» 29 y . » 9 » » »

» 3 januari 1619: 2 » » »

»16 » » 3 » » »

Den 16 januari befann sig, enligt Bessels beräkningar, kometen visserligen på ett afstånd af 32 millioner mil ifrån solen, men blott 16 millioner mil från jorden.

Hade Tycho Brahe, när han visade, att kometen var på .ett längre afstånd från oss än månen, lagt cirkeln till grund för sina beräkningar, så försökte Kepler vid denna komet med en rak linie, hvilken, så att säga, kunde gälla såsom cirkelns motsats. Ty sträckes cirkeln ut på längden, så förvandlar han sig till en ellips af allt långsträcktare förrn, till dess de båda grenarne slutligen täcka hvarandra och bilda en rak linie. Dock .äfven här ligger sanningen midt emellan. Huru underligt att icke Kepler föll på den, för honom skenbart så nära liggande tanken, att lägga ellipserna, sorn han med så mycken lycka användt på planeterna, till grund äfven för kometbanorna. Dock, hade äfven detta kast lyckats honom, så måste hans samtidas otacksamhet synas oss ännu mera himmelsskriande.

Sedan redan i början af 17 århundradet den engelske grefven Henri/ Percy från Northumberland framkastat det spörsmålet, om icke kometerna'ilade fram i ellipser; sedan vidare

Stjernor och Menniskor. 13