Sida 195
IX. Kometerna
KOMETERNA. 195
Hos det solen närmast liggande banstycket af en mycket stor, långsträckt ellips, är den elliptiska karaktären, så länge den i densamma sig rörande kometen ännu är synlig för oss, så omärklig, att detta banelement för våra bristfälliga undersökningsmedel i ingen mån skiljer sig från samma stycke af en parabel; vi finna i sådana fall - dit de flesta kometerna måste räknas - kroklinien så beskaffad, att icke ett spår antyder en senare slutning af linien. Det är således mycket väl möjligt, att alla kometerna röra sig i ellipser, liksom de förenämnde periodiske; ja, såsom kroppar i vårt solsystem måste de det till och med. Dock får man här ej lemna ur sigte, att da närmast vår sol befintliga fixstjernorna äfven utöfva dragningskraft på alla de kometer, som aflägsna sig långt nog från vår sol, och att det derför ganska lätt kunde hända, att mången af kometerna följer denna dragning och lemnar vårt solsystem.
Sålunda torde återigen omvändt många af de hos oss uppträdande kometerna komma från främmande solar, medan vår sol här spelar rof våren; i detta fall skall dock främlingens synbara bana ej antyda någon ellips, utan en parabel.
För beräkningen visar sig parabeln mycket enklare än ellipsen, hvarför man hos hvarje komet först förutsätter en parabel, och först efter vissa antydningar vid beräkningen - som likväl sällan inträda - öfvergår man till en ellips.
4. Karaktäristik och yttre företeelse.
Vanligen föreställer man sig en komet såsom ett fruktansvärd t ljusvidunder, med lång svans, en definition, som väl tillfredsställer Per och Pål, men icke en astronom. Många kometer kunna, isynnerhet vid tiden för sin upptäckt, knapt skiljas från en fixstjerna eller en planet. Så ansågs, som bekant, planeten Uranus vid sin upptäckt af W. Herschel för en komet.
Källa: Project Runeberg ·