Stjernor och menniskor

278 SAMMANHANG MELLAN KOMETEH OCH STJEENFALL.

det' från a till n är här tecknadt i större skala, och för hvarje år, hvarunder ett stort st j ernfallsfenomeii förekommit, är jordens plats den 13 november angifven. Man finner deraf att hon t. ex. år 1202 befann sig i a, alltså vid ena ändan af svängningslinieii, och år 1366 i n vid den motsatta ändan, och likväl hade hon att på båda platserna passera den stora svärmen. Örn vi nu hålla fast:

1. Att jorden hvarje år den 13 november befinner sig någonstädes mellan a och w. men ständigt på en annan plats;

Fig. 45.

2. Att hon under vissa år funnit svärmen öfverallt och under de mellanliggande åren på samma plats funnit inga eller blott få stjernfall;

3. Att i följd deraf svärmens apparition ej beror på deri plats mellan a och-n, på hvilken jorden till äfventyrs befinner sig; så blir det oss klart, att orsaken till de tretiotreåriga periodiska stora fenomenen måste sökas blott i en olikformig bildning af ringen, enligt hvilken densamme i någon af sina delar eger en betydlig utsvällning, liksom en 'knut, hvilken genom ringens rotation omkring solen hvart tretiotredje år skär

280 SAMMANHANG MELLAN KOMETER OCH STJERNFALL.

finnes. Liksom-man vid beräkningen af planetbanorna bestämmer medelpunkten för den ifrågavarande planeten, så har man vid Lconiderna fattat ögonblicket för deras största talrikhet, och vid beräkningen användt denna komplex af många vid samma ställe hopade stjernfall i stället för ett enda, som ej kan följas. Direktören för observatoriet i Milano, Schiaparelli, har till grundval för sitt arbete användt f oljande tre data.

1. Den största utsvällningen af ringen passerade den 14 november 1866 klockan l på natten förbi jorden.

2. Den punkt på himmelen, hvarifrån gruppen tyckes komina, ligger,i närheten af stjernan y i Lejonet.

3. Svärmens återkomst eger rum hvart 33 Va år.

Af dessa genom professor Newton och A. Herschel1 fastställda fakta kunde Schiaparelli framställa läget och utsträckningen af stjernf allsringen f planetsystemet på liknande sätt som planeternäs banor, hvilka man finner genom direkt iakttagelse. För en sådan framställning af en verldskropps bana i solsystemet äro följande bestämningsgrunder (»element») nödvändiga (fig. 47.)'

1. Den plats på himlahvalfvet, der kroppen under hela sin bana står närmast solen = perihelium. 2

2. Den plats, der densamma stiger upp öfver jordbanans plan = uppstigande nod (ö).

3. Den större eller mindre skefheten af stjernans bana i jemförelse med jordbanans plan =.. lutning.

4. Längddiametern för hela banan från den punkt, der stjernan står solen närmast (perihelium), till den punkt, der hon står fjermast från henne (aphelium)3 = storaxeln.

5. Den större eller mindre af vikeisen från cirkeln = excentricitet.

1 Vi anhålla, att desse ännu lefvande herrar ej må förvexlas med sina kolleger af samma namn, högtberömda i åminnelse.

2 Grek. peri - »vid» »omkring» och helioSj »Solen».

3 Grek. apo = »från» och hellos, »Solen».