Sida 349
XII. Kalendern
KALENDERN.
349
Gifvet år 14 N.
Valdt sekularår 1800 1800 287
18l4~ 1814 938
Sept. 704
27____75
2004 "~2ÖÖÖ~
Rest 4
Då resten är så liten, är månförmörkelsen ej blott viss utan till och med mycket betydlig.
Det återstår oss nu endast att förklara betydelsen af rubriken månens lopp vid de enskilda månaderna. De brukliga tecknen äro förklarade i hvarje almanacka. Man skulle likväl misstaga sig, om man ville söka månen, när han till exempel befinner sig i Lejonets tecken (&) bland stjernorna i den. lik-nämnda stjernbilden. Man får nämligen i Djurkretsen göra stor skilnad mellan »tecken» och »stjernbild». Som bekant börjar det första tecknet i Djurkretsen i den punkt, i hvilken solens bana (ekliptikan) skär himmelseqvatorn. Detta är den så kallade vårpunkten, eller nollpunkten i Vädurens tecken. När man för 2000 år sedan började bestämma ftxstjernornas ställningar efter deras läge mot ekliptikan, låg denna skärningspunkt verkligen bland Vädurens stjernor. Man indelade vid denna tid solbanan i 360 grader; då nu solen hvarje månad passerade ungefär en af de 12 stjernbilder, som låg på hennes väg, så kommo med lika fördelning 30 grader på hvarje stjernbild eller tecken. Nu qvarblifver emellertid de båda förenämnda cirklarnes skärningspunkt ej ständigt vid samnia stjerna utan flyttar sig hvarje år ined nära en bågminut, noggrannare 60 bågsekunder bakåt, d. v. s. från öster till vester mot den riktning, i hvilken man på himmelen räknar graderna. På två tusen år uppgår detta dagjemningspunkternas tillbakaskridande eller prsecession, såsom man benämner fenomenet, till ungefär 30 grader, således till ett fullt tecken; nollpunkten
Källa: Project Runeberg ·
