Tillbaka Read Runeberg

Stjernor och menniskor

Originalsida 56
Originalsida 56
Originalsida 56
Originalsida 57
56–57

Sida 56

III. Miniatyrmålning af verldsalltet

56 MINIATURMÅLNING AF VERLDSALLTET.

nom våra instrument äro i stånd att genomlöpa, desto flera blad vända vi om i himmel ens historia, till hvilken jorden, hvad tidrymden beträffar, ej står i något förhållande.

Vi torde ej böra afsluta denna betraktelse utan att påminna om de ord, med hvilka Alexander v. Humboldt gifver

uttryck åt sin uppfattning i denna riktning. »Om på stjerne-himmelen», säger han i tredje bandet af sin »Kosmos», »intrycken af outsägbara tal och rymdens omätlighet, af fortvaro och långa tidsperioder påminna menniskan om hennes litenhet, om hennes fysiska svaghet, om det ef em era i hennes tillvaro; så höjes hon åter gläd j ef ull t och styrkande af medvetandet om att genom användning och lycklig s j elf utveckling af sin intelligens redan hafva utforskat så mycket och vigtigt om naturens lagbundenhet, om den sideriska verldsordningen».

Det oerhörda omfånget af den astronomiska synvidden, sådan deri genom, en konseqvent logik framgår ur den vetenskapliga forskningens resultat, gör det för forskaren, gentemot allmänheten, till en pligt att redogöra för, huru man kommit till dessa öfverraskande resultat.

Det är allmänt bekant, huru en landtmätare går till väga, när han har att mäta afståndet till ett föremål, till hvilket han ej kan framtränga, eller hur de bära sig åt, hvilka från de kummel, som äro uppresta på höga bergspetsar, skola bestämma afståndet till andra bergspetsar, hvarvid landtmätare-

Ringtöcknet i Vattumannen.

Fig. .8.

Källa: Project Runeberg ·