Verldens undergång

99

Den helige Augustinus egnar XX:e boken af sin Guds stad (år 426) &åt att skildra verldens pånyttfödelse, återuppståndelsen, yttersta domen och det nya Jerusalem; hans XXI:a bok innehåller beskrifningen af helvetets aldrig slocknande eld. I romerska kejsardömets skeppsbrott trodde biskopen af Carthago sig skåda första akten af den stora dramen. Men Guds herradöme skulle räcka i ännu tusen år, och först sedan skulle Satan komma.

Den helige Gregorius, biskop i Tours (578) och frankernas förste häfdatecknare, börjar sin historia på följande sätt:

Innan jag förtäljer konungarnes strider med fiendtliga nationer, vill jag framlägga min religiösa öfvertygelse. Den allmänna förskräckelse, som nu råder i afvaktan på verldens snara undergång föranleder mig att i krönikorna söka reda på antalet af år som förflutit sedan verldens skapelse”(!)

:Den kristna traditionen om jordens undergång fortlefde, &r från år, sekel på sekel, trots naturens dementier. Hvarje katastrof, jordbäfning, farsot, hungersnöd, öfversvämning, hvarje sådant fenomen som en solförmörkelse, en komet eller ett ymnigt stjernfall uppfattades genast såsom förelölöpare till den slutliga sammanstörtningen. De kristne darrade som löf för vinden i sin ständiga väntan på den yttersta domen, och predikanterna behandlade med förkär lek detta ämne.

Den ena generationen aflöste den andra, och man måste stufva om undergångslegenden. På årtalet 1,000 riktades då kommentatorernas tankar. Det uppstod sekter af troende som förestälde sig, att Jesus Kristus med sina trogna skulle regera öfver jorden i tusen år före yttersta domen. Den heliga Irene, sanct Papias cch sanct Sulpicius Severus delade denna öfvertygelse. Flere utstyrde målvingen med sinnliga färger, förespådde ett slags allmän festperiod för de trogna under detta härliga tusenårsperiod. Sanct Hiero