Sida 127
7. Sammanstötningen
127
angenämt afkyld af en lätt bris, hela naturen tycktes fira en fest, landskapen prunkade i glada färger, bäckarne sorlade i dalarne, foglarne sjöngo i skogarne, endast öfver menniskornas städer och byar hvilade en dyster prägel, ty hela menskligheten var liksom slagen till jorden. Naturens lugna orörlighet bildade den mest skärande kontrast mot menniskosjälarnes växande ängslan.
Millioner europeer hade flytt från Paris, London, Wien, Berlin, Petersburg, Stockholm, Rom, Madrid och sökt skydd i Australien; allt efter som dagen för sammanstötningen nalkades hade administrationen för de transat lantiska luftskeppen
nödgats fördubbla, ja, fyr-, tiodubbla de elektriska lufttågen, hvilka som fogelsvärmar gåf vo sig ut för att slå sig
ned i San Francisco, Luftskeppen förde millioner menniskor till Australien.
Honolulu, Nouméa och
de australiska hufvudstäderna Melbourne, Sidney, Liberty och Pax. Men dessa millioner resande representerade endast den lyckligast lottade minoriteten, och man märkte knappast deras bortovaro; till den grad myllrade städer och byar af kringirrande och vettskrämda menniskoskaror.
Man hade redan tillbragt flera nätter utan sömn, och fruktan för det okända ödet hade hållit alla hjernor vakna. Ingen vågade ens lägga sig till hvila; man var rädd att insomna i den sista sömnen utan att få känna uppvaknandets
Källa: Project Runeberg ·