Sida 220
6. Den sista dagen
220
mensklighet sig ut från dessa ogästvänliga nejder för att söka någon oas.
Verldens forna konungadömen skymtade fram under deras fötter. De igenkände spåren af de sista lysande civilisationshärdarne, af hvilka det här och der fans ruiner längs
efter eqvatorn. Allt var dödt. Omegar återsåg den gamla staden, som han för ej länge sedan lemnat, men han visste att äfven der hade den yttérsta källan till allt lif utsinat, och de stego ej ner. De genomströfvade sålunda i sin ensliga aeronef de trakter, som skådat historiens sista skeden; men öfverallt rådde döden, tystnaden, öfverallt bredde sig den ändlösa öknen af is. Ej längre ängar och fält eller växter ens af polarslägtena; spåren af de sista vattenådrorna tecknade sig som på en geografisk karta, och man förstod, att lifvet förlängts utmed deras lopp; men de voro uttorkade
Källa: Project Runeberg ·