Sida 249
III.
folket skulle uppköra. »Men», heter det, »dessa ursäkter kunde kollegium icke anse för gällande, hvarför kollegium tillsade utskickaden, att Magistraten borde om folkets afhämtande göra skyndsam anstalt»; emellertid lofvade kollegium att låta tuktkusfolket på spinnhuset kvarblifva emot ersättning för spinnhusets kostnad på dem. När kollegium därefter oaktadt flera påminnelser ej såg någon verkställighet till folkets afhämtande, anmodades öfverståthållaren i början af år 1767 att, då olämpligt vore, det för grofva brott dömda höllos till arbete å spinnhuset, hvilket, sedan det privata arrendet upphört med sept. 1766, nu stode under publik förvaltning, anmana magistraten att foga anstalt, det fångarne allra sist till den 1 april 1767 måtte varda afhämtade, helst i annor händelse k. kollegium droge försorg att de då blefve afförda och magistraten tillställda. I anledning hvaraf tukthusfolket ändtligen blef berörda tid från spinnhuset afhämtadt.» De fördes då till salpetersjuderi-verket å Kungsholmen, där de, enligt magistratens uppgift i sin längre fram anförda skrifvelse af den 26 juni 1772, »uti ett där i nejden beläget och särskildt för dem inrättadt hus» inrymdes.
Kostnaden för dessa fångars underhåll under tiden 1 okt. 1766— 1 april 1767 besteg sig enligt kollegiets uträkning til! 4,504 dir kmt mera än den inkomst, spinnhusfonden haft af deras arbete.1 Staden ville dock ersätta kollegiet med blott 19 dir 4 öre kmt för hvar af de tillsammans 35 fångarne, således med allenast 669 dir 12 öre. Men tvisten härom blef icke den enda, till hvilken de arma fångarne gåfvo anledning.
Såsom ofvan anförts, hade Kungl. Maj:t föreskrifvit, att de vid salpeterverket af hofrådet Ehrcnreich använda fångarne skulle af honom »härbergeras, underhållas och vårdas». Ehrenreich fann dock ganska snart, att stadens vederlag var alldeles för litet för att för honom förebygga förlust; han förklarade därför, med åberopande af de ofvan anförda orden, att han icke åtagit sig bestå fångarne någon beklädnad utan att detta ålåge magistraten. Denna åter bestred detta påstående och förmenade att beklädnaden tillhörde det underhåll och den vård, Ehrenreich förbundit sig att ägna fångarne. Under det magistraten och kommersekollegium tvistade om hvem som skulle bekosta dessas beklädnad för det förutnämnda halfåret, tvistade Ehrenreich och magistraten om hvem som skulle bestå den efteråt; för fångarne blef häraf den oundvikliga följden, att de blefvo utan beklädnad.
Förhållandena äfven i öfrigt vid detta Ehrenreichska tukthus voro bedröfliga. Af det protokoll, som den 23 okt. 1767 hölls vid Stockholms norra förstads kämnersrätt, inhämtar man: att tukthusfångarne flera gånger sysselsatts icke vid det med Ehrenreich aftalade arbetet å sal-petersjuderiverket utan på handelsmannen Grubbs tobaksplantage och i hans trädgård, därifrån en vid namn Dacke flytt, ehuru hon åter ertap-pats; att bevakningen öfver 10, 12, stundom än flera arrestanter, som utskickats på arbete, vore blott två man, som därför ej kunde räcka
drag-
1 I ett öfverståthullarens skrifvelse till magistraten den 11 juli 1767 bilagdt utur spinnhusets räkenskaper bestiger sig spinuhusfondens fordran till 5,046 dir
24 öre. Rådhusarkivet.
Källa: Project Runeberg ·