Sida 259
III.
1724 skrifver till öfverståthållaren och begär dess »publikation nästa söndag oin alla husvärdars uppgifter angående hos dera boende personer», därefter alla upptecknade lösa kvinnspersoner sedan skulle förpassas till spinnhuset, fortsätter det sina framställningar, påminnelser och klagomål i detta ärende; den 14 sept. 1730 begär det »alla friska, lata, kringspringande, tiggande kvinnspersoners och barns» införpassande till spinnhuset för arbete, och åren 1735, 1736, 1739, 1742, 1743, 1749 och än vidare upprepar det sina kraf på lösa personers, tiggares, bett-lande gossars, unga mångelskors införpassande för arbetenas uppehållande. I dess skrifvelse den 29 nov. 1742, den tredje i detta ämne under året, klagar kollegiet, att då förut å spinnhuset funnits 120—130 personer, fun-nos nu blott några och sjuttio, hvadan blefve ju längre dess svårare att kunna prestera kommissklädet till arméen, därmed herrar fabrikörer voro sysselsatta. Det begär därför, att sådana kvinnfolk, som emot tjänste-hjonsförordningen voro lösa och lediga, samt friska och föra tiggare, som till spinn-, kard- eller skrubbande tjäna kunde, måtte varda på spinnhuset inbragta, »på det de måtte komma att göra gagn, i stället för att de eljest fördrefvo tiden i lösaktighet, själfsvåld, lättja och laster». Af
fånglistorna för spinnhuset 1737 finner man personalen den 1 jan. bestå af 110 personer och 2 barn; den uppgår under året högst till 115 kvinnor och 47 män, men rymningar förekomma oupphörligt, och de sjukas antal är ej litet. Siffran å personalen kan därför icke anses vara någon tillförlitlig mätare å spinnhusets tillgängliga arbetskraft. Men desto mera af nöden måste ju kollegiets nyssberörda framställning hafva varit. Kollegiet upprepar densamma den 30 sept. 1743. I den skrifvelse, hvarmed öfverståthållaren, baron Rutger Fuchs, beledsagar kollegiets nya hemställan, visar han sig ganska bister mot magistraten och säger sig ej oftare vilja komma igen med påminnelser i denna sak. Redan den 12 nov. s. å. gör han det likväl och begär då magistratens utlåtande på hvad sätt lösa personer utan vidlyftig rättegång och instansernas genomgående må kunna befordras till arbete vid spinnhuset och fabrikerna — ett spörsmål, som tydligen framkallats af magistratens påpekande af dessa omständigheter såsom hinder för den äskade snabbheten i leveranser af arbetskraft till den omhuldade inrättningen.
Mycket belysande för den dåtida uppfattningen af spinnhusets dubbla egenskap af »fabrik» och straffanstalt, är en paragraf i Stockholms norra förstads kämnersrätts protokoll den 2 maj 1751. Stadsfiskalen C. J. Ekroth företräder sagda dag inför rätten och anmäler, att sedan i anledning af ett till kommersekollegium ankommet kungl. bref, det kollegiet måtte draga nödig försorg att till förestående kröningen tillräcklig tillgång å inrikes tillverkade kläder af allahanda slag måtte finnas, fabrikörerna varit inför kollegiet uppkallade men förmält, att de ledo brist på arbetare, så hade han, vid förekallande, af kollegiet »blifvit ombeden göra sin flit», att alla lösa kvinnor måtte uppspanas och till denna stadens rasp- och spinnhus befordras, helst dettas direktörer ock besvärat sig »öfver brist på slika personer»; hvilken sak han nu för alla stadens domstolar ville rekommendera. »Som antecknas i protokollet». Vi känna ej hvilken påföljd denna anteckning haft. Men sedan K. F. den 10 maj 1757, angående folks olagliga skyddande i städerna och på landet, ut-
Källa: Project Runeberg ·