Sida 261
III.
inskränkningarna 1718 i bränningsfriheten — allt visar ju, att de styrande oaflåtligen sökt väcka folkets uppmärksamhet på de faror och det men, som för både allmänt och enskildt väl af rusdrycksbegäret åväga-bragtes. Men ingenting hade hulpit. Rusdrycksförbrukningen hade blott ändrats så till vida, som ölet alltmera undanträngts af brännvinet. K. forordn, den 21 juli 1731 klagar ock, att man »af den dagliga erfarenheten helt ogärna måste förnimma, huruledes ett skadligt och syndigt öfverflöd med brännvins konsumerande här i riket så i städer som på landet alltför mycket öfverhanden tagit», hvadan nödigt befunnits att meddela nya bestämmelser rörande sagda drycks tillverkning och försäljning. Man hoppades troligen att härmed tillbakatränga det förnumna öfverflödet.
Men detta hopp slog så hastigt fel, att redan den 17 april 1733 en särskild förordning måste utfärdas emot svalg och dryckenskap. Däruti »varda alla i gemen, samt hvar och en i synnerhet, af predikoämbetet på det allvarligaste förmante att icke allenast själfva förelysa sina åhörare, jämte en sann gudsfruktan, med nykterhet och ett ärbart dygde-lefverne, utan ock att i sina predikningar, skriftermål, katekisuiiförhör och eljest så ofta anledning därtill hafvas kan, dem fliteligen underrätta uti hvad uselt och beklageligt tillstånd så å själens som kroppens vägnar de äro stadde, som sig uti svalg och dryckenskap förlusta, med hvad mera dem till varning och förmaning utur Guds ord föreställas kan»; och följa efter denna inledning ansvarsbestämmelser för fylleri, därvid böter åläggas första gången med 5, andra gången med 10, tredje gången med 15 och fjärde gången med 20 dir smt eller i brist af böter första gången med 4 dagars och andra gången med 8 dagars fängelse, tredje gången med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd samt fjärde gången sådant fängelsestraff;' under 14 dagar. Komme någon oftare, ägde öfverdomaren belägga honom med abritralt straff. Men ryttare, soldater, båtsmän, arbetskarlar, tjänstefolk, gesäller, lärpojkar, kvinn- eller mankön, som ej orkade böta, skulle straffas första gången med en söndag i stocken, andra gången med två söndagar i stocken och tredje gången med spö eller risslitande i proportion mot böterna. Fylleri vid missgärning finge ej lända till ursäkt. Alla krogar skulle under sön- och högtidsdagar hållas slutna till kl. 7 om aftonen frän samma tid dagen förut, utom för dem, som där gästade eller spisade, samt för mathämtare och sjuka. Andra dagar skulle krogarna stängas under tiden 1 aug.— 1 maj kl. 9 e. m., öfriga tiden kl. 10 e. m.
I det ljus, som sprides af denna förordning, torde man utan svårighet förstå anledningen till de bestämmelser i härofvan omförmälda 1727, 1731 och 1735 års taxor, hvarigenom å köp af vin, brännvin, öl och flera utländska drycker, likasom i de båda sistnämnda å krogar, kaffehus, källare, gårkök och traktamentshus lades afgifter, som skulle användas till förmån för det nya rasp- och spinnhuset. Man hade tydligtvis märkt, att fylleriets offer i allmänhet hamnade där, hvadan en kontribution till denna anstalt af dem, som drogo vinning af rusdryckerna, ansågs väl motiverad. Men då de i följd af sagda taxor inflytande medlen ej räckte till, fann man sig böra vidtaga ytterligare åtgärder. Det var dessa man riktade direkt mot krögarne och deras tjänstehjon. Då riksdagen
Källa: Project Runeberg ·