Sida 275
III.
eller »hjon» med hänsyn till anstaltens inre förhållanden. Men den 1756 såsom mera vanlig omtalade sjukligheten inom densamma talar ett annat språk, så mycket tydligare som det ofta upprepas. Ar 1781 den 10 april utlåter sig Collegium medicum om anledningarna till den ovanliga mortaliteten å spinnhuset. Det förklarar den därmed, att fångar, som i andra stadens häkten längre tid varit inneslutna och genom osund luft samt brist på kroppsrörelse blifvit behäftade med skörbjugg och andra invärtes krämpor, sedermera sändts till spinnhuset och där ökat den därstädes gängse rötfebern, febris careeraria, »som sä dagligen tilltagit». Förslaget att fångarnc omedelbart efter rannsakningens slut skulle sändas ut till spinnhuset och där förblifva, till dess deras dom skulle verkställas, ställer dock spinnhusets sanitära förhållanden efter kollegiets åsikt öfver dem, som rådde i stadens öfriga fängelser. Men därmed är i själfva verket icke mycket sagdt till spinnhusets förmån. Och emot dess egenskap af »förbättringshus» skorrar illa regeringens yttrande i 1766 års bref om faran af de unga förbrytarnes förledande därstädes till större vanart. Att denna farhåga ej var gripen ur luften kan af mycket förstås. Vi tillåta oss ur handlingar i ett 1783 an-hängiggjordt mål emot spinnhusvaktmästaren Pettersson anföra några drag, som i detta afseende bära vittne.
Målet rörde ett uppkommet rykte, att något spinnhushjon skulle genom misshandel ljutit döden. Bland afhörda vittnen berättar en kvinna Rydberg: att hon klockan 4 på morgonen stod vid sin spinnrock, då vaktmästaren inkom i rummet och utan att tillsäga arrestanter na att uppstiga, började med karbasen slå i sängarna, därvid han träffade hjonet Löhman, som låg nästan naken; att hon, häraf med förskräckelse uppväckt, efter en kort stund blifvit sjuk och ej förmått karda samt sagt, hon trodde Pettersson slagit döden på henne; att hon omkring kl. 6 f. m. fått en häftig frossa och, efter det hon lagt sig, svåra plågor, som röjt sig genom ett ohyggligt vrålande och fradga kring munnen, till dess hon kl. 12 aflidit. Vittnet Schmidt hade jämväl sett tre rödblåa strimmor å den slagnas vänstra bröst. Då likväl icke syntes styrkt, att Löhmans död varit en följd af vaktmästarens slag, undslapp denne med 14 dagars fängelse vid vatten och bröd samt en allvarsam varning.
Den obeskrifliga råhet, som af denna tafla vitsordas, betager oss möjligheten af att tro på någon verklig fångvård i detta förbättringshus. Sådan kunde väl tidslynnet finna förenlig med en sträng behandling, om hvars utöfvande därinom ett den 2 mars 1779 af spinnhusinspek-toren Björkman-Hanson afgifvet intyg vittnar; han förklarar däruti, att skepparen Vessmans hustru »var så arg, att den strängaste aga knappt kunde kufva dess bitterhet». Men verklig fångvård låter aldrig förlika sig med ett regellöst och rått karbasregemente, utöfvadt af den hufvud-saklige fångvårdaren.
Att likväl tidtals spinnhusarbetet åtminstone kunnat förmedla fån-garnes öfvergång till det fria arbetet af samma slag, ser man af öfver-ståthållaren Rutger Fuchs’ den 8 juni 1752 afgifna memorial, däruti han omförmäler, att enligt honom meddeladt utdrag af kommersekollegii prot. den 27 dec. 1751 skulle 81 personer i anledning af pardonsplakatet lösgifvas från spinnhuset; af dessa hade redan 42 personer ställts på
Källa: Project Runeberg ·