Sida 291
III.
slutligen ock en hemställan, det K. Maj:t måtte befalla sitt kommersekollegium, som ägde öfverinseende öfver spinnhusen i riket, att göra sig underrättadt om hushållningen och tillståndet vid detta spinnhus, samt taga de mått och steg, att allt oskick därvid måtte framdeles före-kommas.
I en något senare till rikets ständers manufakturkontor afgifven inspektionsberättelse1 finner man rörande samme Cavonius upplyst, »det han haft den djärfheten vid flera tillfällen att på privata personers blotta begäran i spinnhuset intaga tjänstehjon, som hos en obillig husbonde eller matmoder råkat i ogunst, och dem pä husbondens begäran i några dagar hungrat och illa handterat, innan han dem åter igen utsläppt».
Under sådana förhållanden kan det icke förundra, att inrättningen råkat i vanrykte. I nämnda berättelse omnämnes, att vid inspektionen därstädes funnits blott 7 spinnerskor, tre af dem ditdömda och fyra frivilliga.
Vid tal om spinnhusens dåvarande ställning erinrar kommersekollegium i sin skrifvelse till K. Maj:t den 3 mars 1783, hurusom städernas magistrater hade haft sig älagdt att mottaga och redovisa spinnhusfondens medel samt landshöfdingarne att vårda sig om spinnhusen i sina län. »Men», yttrar kollegiet vidare, »denna redogörelse och vård hafva varit nog vanskliga; och då penningarnas förvaltning berodde på en stad och magistrat, som vid tätt infallande riksmöten hade en medlem bland lagstiftarne och högsta makten, torde det blifvit svårt att med lagens stränghet tvinga sig till en upplysning, den vederbörande helst velat be-grafva i mörker och glömska.» Dessa ord torde sprida ett visst ljus öfver så väl den slapphet, som under ifrågavarande tid så ofta röjer sig i statsämbetsmyndigheternas tillvägagåenden, som ock öfver den likgiltighet, med hvilken de af kommunala vederbörande bemötas. Häruti inträdde väl efter 1772 års revolution någon ändring, men följderna af det tidigare förhållandet kunde likväl icke helt omintetgöras. Då kommersekollegium, jämlikt k. brefvet den 9 jan. 1772, börjat från magistraterna infordra redogörelser för ifrågavarande fond hade sådana icke stått att få. På flera ställen hade spinnhusafgifterna »råkat i förgätenhet», och uppbörden befanns delad på flera hundra redogörare, som blott till minsta delen kunde kontrolleras. I en skrifvelse af den 22 april 1773 anhåller kommersekollegium, att öfverståthällaren måtte förständiga magistraten i Stockholm, »vid hårdt ansvar» — ett uttryck som före den 19 aug. 1772 knappast torde hafva användts —, att snarast redovisa för spinnhusafgifterna åren 1770 och 1771, enär af dem ej större leverering gjorts än 3,000 dir smt för det förra året och 1,100 dir smt för det senare, ehuru uppbörden förmodligen varit större; och öfverståthållaren uttalar sin förhoppning att icke behöfva vidtaga någon allvarsam ämbetskandräckning för att tillvinna sig lydnad. Han måste dock aflåta ny skrifvelse i saken den 14 juni s. ä. Magistraten hade
därå hans brott och straff skulle stå uppskrifna, sedan 40 par spö, därpå en söndag uppenbar kyrkoplikt och därefter till Helsingfors för 6 års arbete i halsjärn. Härmed förenar sig vice presidenten med tillägg af schavottering äfven i Helsingfors. För spöslitningen röstade ock hofrättsrådet Krook.
1 Den är odaterad. Riksarkivet.
Källa: Project Runeberg ·